Utredningar

Innan riksdagen fattar beslut om nya lagar, så har frågan ofta utretts i en statlig utredning.

Det är regeringen som tillsätter statliga utredningar. En utredning kan bestå av en kommitté på flera personer, ofta representerande flera partier i riksdagen. Ett exempel på det är den Parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Länk »

Regeringen kan också tillsätta en ensamutredare. Det är det vanligaste fallet. Ensamutredaren har tre-fyra utredningssekreterare som hjälper till med arbetet. Exempel på sådana utredningar är Vanvårdsutredningen och Barnskyddsutredningen.

Regeringen kan också låta Socialstyrelsen eller något departement sköta utredningar.

Den statliga utredningen får sitt uppdrag av regeringen i ett kommittédirektiv, som reglerar vad utredningen ska utreda eller inte utreda.

Utredningens resultat avlämnas till regeringen i form av ett betänkande, som oftast trycks i serien Statens offentliga utredningar (SOU). I betänkandet finns ofta också ett lagförslag.

Tanken med utredningar är att de ska ligga till grund för lagförslag i riksdagen. Men innan regeringen sänder lagförslag till riksdagen, så brukar man skicka ut utredningen på remiss. Det innebär att ett antal statliga instanser och berörda intresseorganisationer får möjlighet att lämna sina synpunkter på utredningen och på utredningens lagförslag.

Först därefter skriver regeringskansliet det slutliga lagförslaget, propositionen, som regeringen antar som förslag och lämnar till riksdagen för beslut.

Statens offentliga utredningar