Upprättelseprocessen fungerar inte! Hälften av de vanvårdade blir utan ersättning.

Detta skriver förbundsstyrelsen i ett uttalande idag:

Upprättelseprocessen fungerar inte!

Hälften av de vanvårdade blir utan ersättning.

I måndags kom det besked vi befarat och varnat för. Mer än hälften av dem som hos Ersättningsnämnden söker ersättning för övergrepp och försummelser får avslag. Orsaken till den stora mängden avslag är utformningen av ersättningslagen.

Samhällets Styvbarn krävde en upprättelse för dem som vanvårdades i samhällets barnavård. Upprättelsen skulle bestå av samhällets ursäkt, en ekonomisk ersättning, och nya åtgärder för att förhindra vanvård i framtiden. Vi lyckades få igenom dessa tre krav, även om det satt långt inne, men utformningen av upprättelsen blev inte som vi ville.

Vi visste att en ursäkt inte skulle vara trovärdig eller tillräcklig för många vanvårdade. Därför krävde vi att ursäkten skulle åtföljas av en ersättning, så att de vanvårdade skulle få ett handfast bevis på ursäktens allvar.

Vi föreslog en graderad ersättning, för att så många som möjligt skulle kunna få det handfasta bevis som en ersättning skulle utgöra.

Istället beslutades om en enhetlig ersättning, samma belopp till alla som ges ersättning. Eftersom det bara finns ett belopp att utbetala, ett högt belopp för svenska förhållanden, så skulle bara de som utsattes för de värsta övergreppen och försummelserna kunna få ersättning. Så resonerade lagstiftarna.

Att mer än hälften nu får avslag visar att upprättelseprocessen inte fungerar. Tusentals som väntade sig att deras barndoms lidande skulle erkännas, får nu höra att deras lidande inte varit tillräckligt allvarligt.

Det är en tragedi för dem som får avslag på sina ansökningar. Inte i första hand för de uteblivna pengarnas skull, utan främst för att de blir utan ett handfast bevis på ursäktens allvar. De känner sig svikna och misstrodda. De får åter ett bevis för att samhället inte bryr sig om dem. Det är en tragedi.

Det är också en tragedi för samhället. Många av de som vanvårdades i samhällets regi har fått leva sina liv i utanförskap, och de ger därför inte mycket för en ursäkt. För dem hade en ursäkt behövt följas av en ersättning. Samhället hade chansen att sträcka ut en hand till dessa vanvårdade och säga: Vi ser er! Vi erkänner ert lidande! Låt oss bidra till ett bättre liv för er! Samhället tog inte den chansen. Det är en tragedi.

Samhällets Styvbarn har tidigare krävt och kräver igen, att ersättningslagen ändras så att fler kan få ersättning. I andra länder med ersättning för vanvård i samhällets barnavård har omkring 80 procent fått ersättning. I Sverige inte ens hälften.

Samhällets Styvbarn har tidigare krävt och kräver igen, att de som vanvårdades efter 1980 får möjlighet att söka ersättning, vilket idag förvägras dem.

Det finns bland dessa människor inga lycksökare. Bara sårade barn som bär sveket med sig genom livet. Ingen ersättning ändrar på det. Men den visar handfast att samhället till slut såg dem och gjorde något för dem.

 

Riksförbundet för Samhällets Styvbarn

Förbundsstyrelsen

2 december 2014