Tankefel inom vardag och yrkesliv

Tankefel inom vardag och yrkesliv
Bo Edvardsson, PM 2004-11-12

I akademiska sammanhang har någon uppmärksamhet ägnats tankefel inom filosofi ochlogik samt inom främst kognitiv psykologi, där några få tankefel har studerats experimentellt. Inom vardagslivet och yrkeslivet verkar tankefelen vara av många fler slag ochmer varierade. Där förekommer emellanåt resonemang, där felen är så påtagliga att maninom vetenskaplig verksamhet kanske inte alls tänkt sig att de skulle kunna förekomma.

Det verkar inte finnas någon gräns för hur bisarra och förvirrade tankefelen kan bli ens i seriösa vardagliga sammanhang såsom politik, vård, affärsverksamhet och rättsskipning.Inom t ex kognitiv terapi för diverse psykiska problem har en rik flora av tankefel som människor kan ägna sig åt kunnat iakttas. Även terapeuter begår tankefel.

Det verkar som antalet olika tankefel är obegränsat, men vanligheten varierar mycket. En deltankefel är mycket vanliga och en del är sällsynta. Det verkar även som arten ochvanligheten av tankefel kan variera mellan olika praktiska områden. Vardagslivets tankefelverkar inte ha tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet trots att många tankefel får föga önskade konsekvenser t ex rörande mänskligt lidande, minskat förtroende mellan medborgareoch myndigheter och samhälls- och privatekonomiska konsekvenser.

Det är antagligen så att en del tankefel är triviala eller lätt efterkorrigeras och inte får några allvarliga konsekvenser, medan samma tankefel i andra sammanhang eller andra slag avtankefel kan få dåliga känslor att flöda, blod att flyta och konton att raskt tömmas. I vissa fall kan vi snabbt korrigera ett tankefel när vi ställs inför motsägande evidens, i andra fall kan ett tankefel få oåterkalleliga och vittgående konsekvenser, t ex start av ett krig, en robot mot ett civilt passagerarplan, en dödsskjuten skogsvandrare som togs för en älg eller en patient som tar sitt liv (p g a eget eller terapeutens tankefel). Ibland kan tankefel ge rätt bedömning även om logiken var angriplig, men i en del fall kommer samma logik att ge upphov till en felaktig bedömning.

En del tankefel fungerar som snabba, sakligt sett smutsiga metoder eller tumregler (s k ”heuristics”) för att klara av bedömningar, men med ett pris i form av en felprocent. En kommunal arbetsledare har berättat för mig hur han en vinterdag låg förlamad på en trottoar i samband med en influensaattack och fick en kommentar av en passerande dam att han ”inte borde supa så mycket”. Arbetsledaren hade inga alkoholproblem och hade inte druckit vid tillfället ifråga. Damens bedömning blev alltså fel, men den kunde i ett annat fall av en man som ligger på trottoar ha blivit korrekt utifrån en vanlig föreställning om att om en man ligger på en trottoar så beror det på berusning (tumregel att om X och Y, så Z). Det är således möjligt att de flesta bedömningar av det exemplifierade slaget skulle varit riktiga. Ur logisk synpunkt är bedömningarna förhastade då det inte föreligger tillräckligt med information för att kunna bedöma vad personens tillfälliga tillstånd beror på.

Polisen råkar ibland ut för detta tankefel när personer som borde förts till sjukhus eller läkare i stället förs till arresten för att sova ruset av sig. Läkare råkar ibland ut för detta när de bedömer att det t ex nog är psykiska orsaker när de inte raskt finner något somatiskt. En kvinna fick t ex av
läkare på vårdcentral beskedet att det var psykiskt när hon klagade över ont i strupen. När hennes son transporterat in henne till sjukhuset fann man där omgående ett allvarligt inre sår. ”Heuristics”, snabba smutsiga metoder, kan få mycket allvarliga konsekvenser, vilket torde framgå av en del av de s k Lex Maria-fallen inom sjukvården.

Tankefel definieras här som tankeoperationer som inte håller vid ingående kritisk prövningoch/eller i en del fall, men inte i alla fall, leder till av de flesta människor icke önskade konsekvenser. Det kan naturligtvis finnas tankar/resonemang i en gråzon, där det kan diskuteras om det rör sig om tankefel eller inte. Tankefel bör nog i de flesta fall bedömas som omedvetna, men de kan också föras fram som giltiga i en argumentation trots att den som för fram tankefelet är medveten om att tankefel föreligger – sådant förekommer till exempel i propaganda, reklam, politik och från parter och advokater i domstolar. Exempelvis kan man ägna sig åt vad som kan kallas ”politisk tolkning”, dvs föra fram en tolkning som är ogynnsam för motståndaren eller gynnsam för en själv, när andra tolkningar ligger närmare tillhands och då undanhålls i resonemanget.

Inom offentlig förvaltning och myndighetsutövning gäller svensk grundlags objektivitetskrav. Enligt Regeringsformen 1 kap 9§ skall en offentlig tjänsteman ”iaktta saklighet ochopartiskhet”. Termerna specificeras inte i lagtexten, men innebär i praktiken att tankeoperationerna skall tåla kritisk prövning och att allvarliga invändningar inte skall kunna anföras. Inte minst resonemang i domskrivningar visar dock att det finns en omfattande gråzon för sakligheten. Det är lätt att hitta allvarliga tankefel och angripliga resonemang i domskrivningar.

I det följande ger jag med en viss personlig och pedagogisk färg ett antal exempel påtankefel av praktisk relevans. Det förekommer givetvis många fler, men har man skaffat sig någon vana i att använda begreppet tankefel så kan man lättare upptäcka även för en själv nya tankefel.

Grundläggande kritiska sökfrågor för att upptäcka tankefel är sådana som

”Håller den här tankegången?”
”Finns det några fel eller förbiseenden i resonemanget?”
”Vad finns? Vad fattas?”
”Vad är icke redovisat?” ”Vad undanhålls?”
”Finns det några outtalade antaganden?” ”Håller antagandena?”
”Hur vet källan/du/jag detta?”
”Vad menas med X?” ”Är preciseringen tillräcklig?”
”Finns det flera olika slags X?”
”Finns det osäkerhet någonstans?”
”Har X verkligen samband med Y?” Eller är det något vi bara tror?
”Var finns empirin? Exakt hur ser den anförda empirin ut?”
”Finns krafter i makt-intresse-fältet som gynnas av vissa sätt att tänka, vissa
slutsatser eller bedömningar?” Finns därför skäl att noggrannare granska
vissa uppgifter, tankeled och slutsatser?” (Exempelvis att läkemedelsbolag
eller terapiprofeter vill att just deras preparat eller metoder skall framstå
som effektiva) 

Ofta förekommer flera tankefel (multipla tankefel) i ett och samma uttalande eller resonemang. Ett tankefel drar ofta med sig andra. Tankefel förefaller ibland spridas epidemiskt och ett tankefel kan lätt dra med sig fler i enskilda fall – den s k tokerikedjelagen. Epidemisk spridning kan ibland ske via starka media.

Exempel på tankefel

1. Förhastad tanke eller påstående – förhastningsfelet
Avser när en tanke eller påstående utgår från inga eller klart otillräckliga eller klart otillförlitliga uppgifter.

Exempel: Någon påstår att ”Kalle ljuger” utan att veta grunden till att Kalle har lämnat en felaktig uppgift. Kalle skulle exempelvis kunna ha fått felaktig information från någon annan, vara förvirrad eller minnas fel och därmed lämna uppgift i god tro. Den som gör uttalandet att ”Kalle ljuger” utan att veta grunden till uppgiften uttalar ett förhastat påstående. Ibland märks förhastningsfelet i löpande samtal när någon annan felaktigt fyller på vad vi håller på att säga, varvid vi ofta korrigerar (det är inte säkert att alla korrigerar utan någon kanske finner sig).

Det kan någon gång förekomma att ett förhastat påstående är riktigt, vilket inte förändrar det förhållandet att det var förhastat i förhållande till befintliga uppgifter. Beträffande forskning har Maslow påtalat benägenhet till förhastade teorier och slutsatser hos forskare, att man inte lyssnar och överväger noga före slutsatsen.

2. Det källkritiska misstaget
Avser när vi godtar en mer eller mindre felaktig uppgift utan kritisk prövning.
Exempel: Uttalandet ”Kalle ljuger” godtas utan kritisk prövning och kanske även vidareförmedlas likalydande av mottagaren. I så fall uppkommer något som kan kallas för ”papegojfelet”. Papegojor torde inte bedriva kritisk prövning men påstås kunna upprepa enklare uttalanden. Även om ett okritiskt mottaget och sedan överfört uttalande skulle visa sig korrekt så har ett källkritiskt misstag begåtts genom att ingen kritisk prövning gjordes eller det inte försågs med källhänvisning. Det är viktigt att den logiska skillnaden mellan att någon påstår något och själva sakförhållandet bevaras. Jämför den källhänvisande satsen ”Polisman Olle Pettersson påstår att Kalle ljuger” med den källbefriade satsen ”Kalle ljuger”. Båda satserna saknar dock redovisning av evidens för lögn.

Hög frekvens av källkritiska misstag torde bidra till epidemisk spridning av tankefel, dvs ”Kalle ljuger” kan överföras gång på gång mellan personer utan att någon stoppar upp ochfrågar efter grunden för uttalandet.
Beträffande forskning kan det vara så att data från experiment, observationer, intervjuer ochenkäter ur källkritisk synpunkt sett alltför okritiskt görs till föremål för analys och slutsatser. Det kan till exempel vara svårt att veta vilka faktorer som kan ha påverkat svaren och svar
kan innehålla sådant som minnesfel, missförstånd, fabuleringar och lögner.

3. Generaliseringsfel
Påståenden med mer eller mindre starka generaliseringar är vanliga och vanligt är även att den empiriska grunden till generaliseringarna är ringa eller föga säkerställd, t ex kan grunden utgöras av vaga uppgifter om enstaka fall. En del generaliseringar är så starka eller kategoriska att de raskt stupar på förekommande motexempel.
Exempel: Om någon hävdar att ”Alla manliga studenter överkonsumerar alkohol”, så är det lätt att med någon kännedom om mänsklig variation konstatera att det måste finnas åtskilliga motexempel, både helnyktra och mycket måttliga alkoholkonsumenter. En annan fråga är vad ett så svepande påstående avser för tidsperiod och miljö och frekvens. Lite mindre kategoriskt blir påståendet om frekvensmarkören ”Alla” tas bort. Ännu mindre kategorisk generalisering blir det om ”Manliga studenter brukar överkonsumera alkohol”.

Frågan är hur empirin ser ut? Hur stor andel och vilka tidsramar och konsumtionsvolymer krävs för att använda ordet ”brukar”. Liksom många andra generaliseringar är detta påstående meningslöst vagt. Ett annat exempel utgör läroboksgeneraliseringen: ”I all behandling förekommer motstånd”.

Även denna generalisering ter sig meningslöst vag och hänvisning till empiri saknas. Vad menas här med sådana nyckeltermer som ”behandling” och ”motstånd” och vilka behandlare respektive patienter/klienter avses? Avser ”all” en hela tiden pågående process eller enstaka incidenter? Vilka är kriterierna på motstånd? Avses en inre process eller konkreta undvikandebeteenden? Vem gör bedömningarna? Avses även behandlarens motstånd ochmotstånd som sammanhänger med brister i relationen eller hinder i omgivande strukturer ochmiljöer? Kan motstånd vara positivt visavi alltför snabb process eller brutala behandlare ochkanske även betraktas som ett berättigat sätt att skydda sig? Kanske borde det bytas ut
mot begreppet ”skydd” utifrån ett klientperspektiv?

4. Förutsättningsfel
Ibland bygger vi in någon förutsättning eller antagande i våra resonemang
eller i vårt sökande efter information. Om vi t ex skulle ställa frågor i stil med ”När började du röka?”, ”När slutade du slå din man?”, ”Vilken vård behöver Kalle?” etc. så inses lätt att förutsättningar/antaganden är inbyggda. Om inte förutsättningarna är kända och faktiskt föreliggande så föreligger tankefel. Ett förutsättande förhållningssätt kan styra urvalet av frågor och tillvaratagandet av information i en hel utredning, t ex om alla frågor och åtgärder endast avser att styrka en gjord anmälan och det saknas frågor och utredningsåtgärder som skulle kunna ge stöd åt alternativa hypoteser.

Förutsättningsfelen utvecklas ofta till cirkulära tankefel med följande
logik:
– Anta att X gäller
– Ta till vara eller sök efter sådant som ger stöd eller pseudostöd åt X,
tolka ensidigt allt möjligt som stöd för X,
– Undvik att formulera och undersöka alternativ och undvik sådant som talar emot X
– Hänvisa till det stöd som finns och hävda att det ursprungliga antagandet
X gäller, dvs resonemanget är åter vid utgångspunkten
– Lägg gärna till att inget framkommit som talar för något annat än X, men
undvik då att nämna att du föga eller inte alls sökt efter uppgifter som
kan ge stöd åt andra alternativ.

5. Ensidigt bekräftelsesökande (”confirmation bias”)
Om man ensidigt söker bekräftelse på ett påstående, så undviks dels
alternativa påståenden och dels sådant som talar emot det aktuella
påståendet. Det är ofta inte logiskt möjligt att hävda att ett påstående är
sant, när man underlåtit att undersöka om det finns sådant som talar emot
påståendet. Det är ofta nödvändigt att eftersträva att falsifiera
påståendet för att se om det kvarstår efter sådana ansträngningar. Vi
söker ofta bibehålla våra föreställningar genom att selektivt söka
uppgifter, minnen och argument. Genom att undvika sådant som talar emot kan vi ofta behålla våra föreställningar eller gynna våra intressen.

6. Ofullständig uppräkning (imperfecta enumeratio)
Detta är ett mycket vanligt tankefel, som innebär att det/de rätta eller
det bästa alternativet förbises vid angivande av t ex möjliga orsaker (orsakshypoteser), möjliga betydelser, möjliga faktorer, möjliga åtgärder. Det mycket utbredda förfarandet att ange en godtycklig tolkning faller under tankefelet imperfecta enumeratio. Om någon t ex hävdar att de enda sätten att minska antalet brott som begås är att öka antalet poliseroch/eller öka strafftiderna för brotten, så begås antagligen tankefelet imperfecta enumeratio, då fler möjligheter finns. En förekommande teknik är att låta mottagaren begå tankefelet imperfecta enumeratio genom att presentera ett sammanhang som lätt leder till den tolkning man vill att mottagaren skall göra.

Exempelvis kan man räkna upp en mängd negativt om Kalles mamma (och undanhålla det positiva) samt påstå att Kalle mår dåligt. En sådan situation lider av informationsbrist och är öppen för ett antal tolkningar, men tolkas av en del mottagare lätt som att Kalles mamma förorsakar att sonen mår dåligt. Ett sakligt minimikrav är därför att upplysa en mottagare om att det finns flera möjliga tolkningar till en uppsättning av uppgifter.

En metod att minimera förekomsten av imperfecta enumeratio är att (a) lista
upp möjliga orsaker, tolkningar, betydelser etc och gärna att flera personer med olika kompetenser hjälps åt och att (b) pröva de listade orsakerna, tolkningarna etc mot befintliga, rimligt säkerställda uppgifter (inte tillförlitliga uppgifter således) och att (c) eliminera de tolkningar etc som inte är förenliga med befintliga uppgifter. Om flera möjliga tolkningar etc kvarstår kan fler uppgifter behöva införskaffas för att avgöra mellan dessa eller det kan vara så att flera faktorer medverkar t ex för uppkomsten av ett fenomen.

När det gäller åtgärder kan ofta en kombination av flera åtgärder vara
aktuell och effektivare än en enda typ av åtgärd.

7. Vaghetsfel
När uppgifter är vaga, dvs otillräckligt preciserade, så vet vi inte vad de
innebär och de kan inte användas i sakliga sammanhang. Ofta saknas redovisning av sammanhanget (kontexten) runt uppgiften – den presenteras utan sitt sammanhang, vilket ibland betecknas med facktermen ekontextualisering (borttagande av sammanhang). Exempel utgör den stora mängd personuppgifter som är av typen ”Kalle är besvärlig” och där ingen precisering i termer av sammanhang, situationer och beteenden finns. Det enda faktum som finns i detta sammanhang är att den som uttalar uppgiften använder ordet ”besvärlig” om Kalle. Detta säger möjligen något om källan, men inget om Kalle.

8. Överkonfidensfel
Människor anger sig ofta mer säkra på sina påståenden, bedömningar och
minnen än vad de har täckning för.
Experiment har visat att människor ofta kan bedöma att de är säkra på
uppgifter som är felaktiga. Från minnesforskningen är det väl känt hur
människors minnen drabbas av t ex bortfall, förvrängningar och falska
tillägg utan att den som rapporterar minnet lägger märke till det. Det
tillhör även området överkonfidens att människor inte sällan anser sig
säkra på vad som hänt i tidigare situationer, där de själva inte varit
närvarande eller säkra på hur andra människor tänkt och känt eller tänker och känner utan att de disponerar något kikhål för direkt iakttagelse in i andra människors psyken.

9. Kunskapsfel, faktafel
Sådant som lärs ut som kunskaper och fakta innehåller betydande felprocent eller är begränsade till vissa sammanhang som kan försvinna vid
vidareförande och cirkulering av uppgifterna. Vetenskapshistorien uppvisar
hur åtskilliga påståenden som hållits för sanna måst återkallas. En gång i
tiden betraktades t ex jorden som platt och existensen av bakterier har förnekats.

Tidningen Dagens Forskning myntade under sin korta historia begreppet ”faktoid” för att beteckna ett utbrett försanthållande av ett falskt påstående. Falska påståenden kan ibland ges stöd av enstaka exempel, varvid alla motexempel undanhålls. Ibland kan ett påstått faktum gälla för vissa situationer, men vara helt eller delvis falskt i andra. En vanlig typ av fel är att generalisera från forskningsresultat på grupper till andra grupper eller till enskilda fall. Om de flesta tonåringar i X-stad enligt egen uppgift i enkät rökt vid något tillfälle, så behöver inte samma gälla för tonåringarna i Y-stad eller för någon enskild tonåring i X-stad eller Y-stad. Ett sådant forskningsresultat kan givetvis inte visa något om ett enskilt fall, där empiri kring det enskilda fallet måste införskaffas för att det skall gå att göra en bedömning.

Att generalisera från grupp till individ är således en form av tankefel.
Att en gruppegenskap kan utgöra utgångspunkt för en hypotes om en individ
är en annan sak, då hypotesen kräver empirisk prövning.
Inom logiken talar man om ”error principalis”, när en eller flera premisser
i ett resonemang innehåller sakfel.Om det finns ett eller flera sakfel i premisserna eller nödvändiga uppgifter saknas så kan slutsatser eller bedömningar bli felaktiga.

10. Basfrekvensfel
Basfrekvensfel innebär att man ignorerar vanligheten eller har felaktiga
föreställningar om vanligheten hos fenomen, felföreställningar om
verklighetens natur. Ett fenomen kan därigenom komma
att bedömas som anmärkningsvärt eller som evidens för någonting. I till
exempel en vårdnadsutredning uttalade en mor att hon ansåg sig ha evidens
för att barnens pappa begått sexuella övergrepp på barnen eftersom de
enligt henne inte ville äta morötter (huruvida barnen hade samma
uppfattning framgick inte). Här finns minst två intressanta basfrekvenser.
Vilken är basfrekvensen för att barn i de aktuella åldrarna inte vill äta
morötter? Och vilka är basfrekvenserna för olika orsaker till att barnen
inte vill äta morötter? Om alternativa orsaker inte undersöks och övervägs
begås tankefelet ofullständig uppräkning. Fenomenet är knappast särskilt
anmärkningsvärt om t ex hälften av barnen i aktuella ålder inte äter
morötter. Fenomenet är inte heller särskilt anmärkningsvärt om det kan påvisas ett antal andra frekventa orsaker till att barn inte äter morötter, kanske inte något fall kan beläggas där det kunnat bedömas som en effekt av sexuella övergrepp?

I detta fall tillkommer dessutom möjligheten av förväntanseffekt,
då modern verkade ha utvecklat ett vanföreställningssyndrom kring sexuella övergrepp med flera ännu mer anmärkningsvärda inslag. Allmänt kan anmärkas att begränsningar i barns matvanor och även födoaversioner
verkar vara vanliga fenomen och möjligen finns det undersökningar som
skulle kunna ge procentsiffor kring basfrekvenser.

I övrigt kan vi se antydan till ett annat gammalt freudianskt tankefel i detta exempel, nämligen att likhet (mellan penis och morot i detta fall) skulle innebära en orsak-verkan-relation (faderns påstådda sexuella övergrepp skulle ha orsakat den av modern påstådda morotsaversionen). Enligt freudiansk teori anses ofta objekt av fallosliknande karaktär vara fallossymboler, vilket kan innebära ett tankefel i ett konkret fall. Om ett objekt är en fallossymbol för en mor behöver det inte vara en fallossymbol för ett barn. Ett belysande exempel utgör fritidspedagogen som inlämnade en teckning ett barn gjort till polis ochåklagare.

Barnet påstods ha ritat ett ansikte som påstods föreställa fadern. Enligt fritidspedagogen så såg den ritade näsan ut som en penis (jag kunde inte uppfatta den så). I polisförhör med barnet ställdes två gånger frågan till barnet vad de olika delarna i teckningen betydde ochbarnet hävdade trots de starka förväntningarna från förhörsledaren då att den ritade näsan föreställde en näsa. Fritidspedagogen verkade ha omvandlat sin egen godtyckliga tolkning till ett påstått faktum. Det framkom inga evidens för sexuella övergrepp i det aktuella fallet.

11. Mentala tillgänglighetsfel
Att människor kan ha begrepp, föreställningar och erfarenheter mer eller
mindre lätt tillgängliga i medvetandet torde vara obestridligt. Den
älgjägare som skjuter en annan älgjägare har antagligen haft älg-begreppet
mycket lätt tillgängligt i medvetandet. Den polis som låter epileptikern sova av sig det antagna ruset i arresten har antagligen haft begreppet berusad
person lätt tillgängligt i medvetandet. Den som omedelbart anser att ett
barns morotsaversion har sin grund i sexuella övergrepp har en freudiansk
tankegång om fallossymboler lätt tillgänglig i medvetandet eller åtminstone en tankegång om likhet mellan morot och fallos.

Begrepp och erfarenheter som vi har mentalt lätt tillgängliga kan vara
användbara, t ex är älgbegreppet användbart för en älgjägare som skjuter en
älg, men utgör samtidigt en potentiell felkälla – att begreppet kan komma
att användas när det inte är tillämpligt.

Propagandister och reklammakare kan cyniskt utnyttja och spela med sådant som vi har lätt tillgängligt och få oss att själva genom att fokusera lätt tillgängligt material ur medvetandet göra mycket av övertalningsarbetet. Exempelvis kan några slagord på en valaffisch eller några antydningar i en resebyråannons få oss att associera vidare till sådant som förstärker det uppfattade budskapet och leda till att vi röstar på ett visst parti eller beställer en viss resa. Sedan kan det visa sig att våra självgenererade förväntningar inte
blev uppfyllda.

Vi begick en form av mentalt tillgänglighetsfel. Propaganda- och
reklambudskap fungerar ofta bara som ”triggers” för oss att själva fokusera
tankar , känslor och erfarenheter i vårt medvetande. Vi gör jobbet…
Naturligtvis kan en suggererande terapeut eller pedagog i mer vällovliga
syften agera på i princip samma sätt.

12. Slutledningsfel
Om en slutsats inte logiskt följer av de givna säkerställda uppgifterna kan
den vara felaktig (den kan råka bli rätt även om slutledningen är logiskt
felaktig). Exempel:

Premiss 1: Jaktlag X har ”fått” en älg idag.
Slutsats: Älgen sköts av en manlig jägare.

I exemplet saknas premisser för att berättiga slutsatsen. Följande
tilläggspremisser krävs:
Premiss 2: Älgen sköts och blev inte jaktlagets på något annat sätt, t ex
genom att ramla utför ett stup.
Premiss 3: Älgen sköts av en medlem i jaktlag X (och därmed inte av en
medlem i t ex ett angränsande jaktlag, på så sätt att älgen tillföll jaktlag X på
grund av på vems mark den stupade)
Premiss 4: Jaktlag X hade inga kvinnliga jägare när älgen sköts.

Exemplet belyser den vanliga situation när premisserna/befintliga uppgifter
inte räcker till för att logiskt dra slutsatsen, men en sådan dras ändå och
skulle nog i de flesta fall vara korrekt till sitt innehåll på grund av hur
älgar brukar tillfalla jaktlag genom skott från manliga jägare. Slutsatsen
skulle alltså kunna vara riktig i sak, men ha tillkommit genom tankefelet
att ignorera behovet av tre ytterligare premisser.

Slutledningsfel kan även ibland uppkomma på ett logiskt förvirrat sätt.
Premisserna kan medge en slutsats och en annan slutsats dras. Exempelvis att premisserna 1-4 i exemplet följs av slutsatsen att älgen slogs ihjäl med påk av en kvinnlig jägare. I detta fall kommer slutsatsen i konflikt med premisser, en icke ovanlig situation. Ibland talar man om ”felslut av begärelse” (fallacia libidinis) när en önskad slutsats framförs utifrån tokresonemang. De tidigare nämnda cirkelresonemangen torde ofta kunna hänföras till felslut av begärelse, t ex betingad av socialt tryck, ideologi, maktbegär eller ekonomisk vinning.

13. Representativitetsfel/homogenitetsfel
Vi tenderar att indela bland annat människor i kategorier trots att de är
unika individer (p g a genetisk variation och olika miljöfaktorer). Vi vill
gärna göra det kognitivt bekvämt för oss genom att använda kategoribeteckningar och genom att hävda att det föreligger likheter (gemensamma egenskaper) för dem som vi stoppat in i kategorin. Vi överdriver homogeniteten inom kategorin eller anser enskilda medlemmar av kategorin vara representativa för kategorin.

Exempelvis följande resonemang:
– Alkoholmissbrukare har egenskaperna x, y och z.
– Pettersson är alkoholmissbrukare.
– Pettersson har egenskaperna x, y och z.

Även om Pettersson skulle ha samtliga egenskaperna så kan dessa ta sig
olika uttryck hos olika alkoholmissbrukare. Det torde därför vara klokt att hävda att Missbrukare 1  Missbrukare 2  Missbrukare 3 ………
Det kan dessutom förekomma uttalanden av typen att någon med någon/några av egenskaperna x, y eller z är alkoholmissbrukare. Detta kan vara fel då sådana egenskaper skulle kunna förekomma även hos andra människor än alkoholmissbrukare och på helt andra grunder.

Både tankefelet att betrakta medlemmar i en kategori som likartade och
tankefelet att tillskriva en kategori till en person utifrån enstaka tecken är aktuella inompsykiatrisk diagnostik. Dessa tankefel kan mötas genom krav på mer preciserad problemanalys av den unika individens unika situation.

14. Överdriven tillskrivning av orsaker till individen
Inom den socialpsykologiska attributionsforskningen har påvisats en tendens till s k fundamentalt attributionsfel eller överattribution på individen, dvs en benägenhet att överdrivet leta efter orsaker till sådant som händer hos individerna och inte beakta eller underbetona situations-,
miljö- och samhällsfaktorer. Mycken forskning, många teorier och mycken
behandlingsmetodik inom psykiatri och klinisk psykologi verkar ha detta
tankefel inbyggt.

Om Kalle blir tokig så kan man leta efter orsaker till detta hos Kalle,
biologiska, kemiska eller psykologiska. Men det är även möjligt att leta
efter orsaker till detta i de situationer, miljöer och samhällsförhållanden
som Kalle blivit påverkad av. Starka politiska och ekonomiska aktörer vill
ogärna att orsakerna finns utanför individen, då det kan leda både till
politiska förluster och till stora kostnader av typ skadestånd. I ett fall jag
närmare trängde in i vägrade försäkringskassans läkare att erkänna att det
förelåg ett enligt DSM-IV-kriterierna glasklart posttraumatiskt stress-syndrom på grund av mobbing på jobbet från en chef. Alternativa förslag till orsak saknades helt. Försäkringsläkaren hävdade i stället på grundval av några gamla bristfälliga journalanteckningar (utan att ens tala med någon berörd) att det skulle röra sig om depression och att orsaken till
depressioner var okänd (!!!) Det är väl känt i psykiatrisk facklitteratur att
depressioner ofta uppkommer genom livshändelser. I detta fall gällde det
att en aktör i makt-intresse-fältet skulle slippa betala livränta i ett fall, där man knappast lyft ett finger för att utreda och behandla på ett
adekvat sätt.

Det är naturligtvis ytterst bekvämt för de starka aktörerna i
makt-intresse-fältet med forskning, utbildning och professionella grupper
som överdrivet tillskriver orsaker till individer (diskursintensifiering kring
sådana faktorer) och undviker faktorer utanför individ och familj, s k diskursrestriktioner (underförstådda regler för mörkläggning).

15. Tidsfel
Det finns ett flertal tankefel och minnesfel kopplade till tidsdimensionen.
Vi har svårt för att minnas tidpunkter och tidsperioder om vi inte har hjälp av framträdande, daterade händelser typ julafton eller av noteringar i almanackor eller dagböcker. Ofta kan vi inte ens fastställa ordningsföljden mellan händelser i minnet och kan utifrån detta begåtankefel om att A kom före B eller att A orsakade B. I utredningsmaterial redovisas ofta händelser och förhållanden utan några tidsangivelser och även i dokumentationen av de utredande samtalen saknas ofta dateringar av såväl samtalen som påstådda händelser. Det är som om vissa utredare vistas i en värld där tid inget betyder, ett tidsignorerandefel. Symtom kan t ex påstås ha uppkommit på grund av förhållanden som uppstått senare än symtomet för att peka ut en typ av tidsfel som uppkommer genom att man inte noga söker hålla reda på tidpunkter och tidsperioder. I ett rättsfall påstod åklagaren utan utredning av saken att påstådda övergrepp förorsakat en faktiskt förekommande stamning hos ett barn. En socialsekreterare vittnade i domstolen om att stamningen hade förekommit långt före tidsperioden för de påstådda övergreppen, dvs ett omkastningsfel i tid förelåg på grund av att ingen symtomutredning gjorts. Även tankefelet imperfecta enumeratio förelåg, då alternativa uppkomstgrunder inte alls utretts. Att inte tidsmässigt noga utreda ett symtom utgör en vanlig typ av tidsfel i professionella grupper.

En annan typ av fel kan uppkomma genom att tidsmässig samtidighet eller
tidsmässig följd utan vidare antas belägga ett orsak-verkan-förhållande. Skenbara orsak-verkan-förhållanden är inte ovanliga. Om en klient som går i behandling hos en terapeut mår bättre under tiden eller efteråt, så behöver detta inte alls ha med behandlingens verkan att göra och kan ibland till och med motverkas av felaktig behandling. Klienten skulle kanske ha mått bättre även utan behandling eller mår bättre på grund av faktorer som är externa i förhållande till behandlingen, t ex kan klienten ha någon annan stödperson eller ha bytt arbete etc. Det krävs alltså en avsevärt mer ingående utredning än redovisning av tidsuppgifter för att göra en
orsak-verkan-relation trolig. Här måste även människors benägenhet till
självgynnade attribution av orsaker beaktas, både behandlarens och klientens.

En annan typ av tidsfel är att en viss psykologisk process inte skulle
kunna fortsätta efter en viss tidsram. I en domskrivning menade en domstol att hämndmotiv inte kunde vara aktuella då det förflutit ett år. Det finns rimligen inget hinder för att en person skulle kunna bibehålla och till
och med intensifiera hämndmotiv livet ut och inget hinder för att de skulle
kunna övertas av närstående och efterlevande. Exempel finns.

16. Kvantitet-kvalitet-förväxling
Ofta anförs uppgifter om kvantitet som om de skulle visa något beträffande
kvaliteten, vilket de inte gör. Om någon säger sig ha arbetat 20 år med något, så innebär inte detta utan vidare att det varit en god kvalitet på arbetet. Det krävs andra uppgifter än kvantitetsuppgifter för att fastställa kvaliteten. Den som skrivit 10 böcker behöver inte vara en bättre författare än den som skrivit en bok. När det står i en verksamhetsberättelse från en öppenvårdsmottagning inom psykiatrin att antalet patientbesök ökat från 5000 året före till 6000 det senaste året, så säger detta inget om kvalitet eller mänskliga resultat och eventuellt skulle det enbart kunna vara en följd av ett annat sätt att räkna. Kvaliteten och resultaten skulle till och med kunna ha försämrats.

Ibland föreligger en motsättning mellan kvantitet och kvalitet.
En svårighet i sammanhanget kan vara att det ofta föreligger olika synsätt
beträffande vilka aspekter som är viktiga för kvalitet. Kvantitet är lättare att nå enighet om.

17. Oberättigade fakticitetsanspråk vid extremt subjektiva metoder
I vardagligt tal och i utredningsmaterial från socialtjänsten är det
vanligt med uttalanden av typen ”Jag/vi känner/tycker/tror/upplever/får intrycket” eller liknande.

När en bedömare refererar till de egna subjektiva processerna så är det ett
tankefel att anföra detta som en sakomständighet kring den/de
som är föremål för bedömningen. Det är av utredningstexter ibland uppenbart att man menar att iakttagelser av den populära typen ”Vi känner oro för Kalle” skulle påvisa något som faktiskt existerar hos eller kring Kalle
(fakticitetsanspråk). Det enda i sak som framgår är att ”vi” gör detta uttalande och att någon eller alla av dessa ”vi” möjligen har någon känsla som kan betraktas som oro. Det kan dock röra sig om ett språkspel som används i vissa sammanhang med övertalande eller andra syften och utan någon särskild känsla av ”oro”. Vid sakligt utredande och saklig bedömning skall sakomständigheter kring Kalle redovisas, dvs sådant som sakförhållanden, situationer, beteenden, nätverk, resurser. Att ”vi känner oro” är ingen sådan sakomständighet kring Kalle utan ett irrelevant uttalande som tyder på gränsdragningsproblem mellan bedömaren ochKalle i medvetandet hos bedömaren. Det är även uppenbart att en bedömare kan välja att känna precis vad som helst och när som helst – metoden innebär totalt godtycke. Det kan även påtalas att irrelevanta uttalanden av detta slag klargör negativa förväntningar och kan ha en negativ suggestionseffekt.

18. Doktrinen om nollpåverkan
Att döma av utredningstexter är doktrinen om nollpåverkan starkt etablerad
inom professionella grupper som socialarbetare, psykologer, psykiatrer och polisens förhörsledare. Det verkar finnas föga förståelse för att man
i hög grad är med och påverkar de uppgifter som produceras och ibland de
händelser som uppkommer. Medvetenheten om hur urvalet av ställda frågor och påståenden inverkar samt medvetenheten om hur förutsättande, ledande, argumenterande, ordergivande, upprepade, belöningsförespeglande frågor och klara ledtrådar i de professionellas svar påverkar verkar approximera noll av texterna att döma. En följd av doktrinen om nollpåverkan är även att formuleringarna hos ställda frågor i liten utsträckning redovisas och när de refereras framgår i stor utsträckning att de varit förutsättande och ledande. Undantag utgör de dialogutskrifter som polisen oftast gör vid barnförhör, där ett brett spektrum av påverkansteknik ofta kan iakttas.

19. Personargument (argumentum ad hominem)
Detta tankefel avser att argument rörande personer irrelevant dras in i
hanteringen av en sakfråga. Ibland används även beteckningar som
personangrepp eller knölargument. Om t ex en psykologiprofessor har
alkoholproblem, så är detta irrelevant för facktidskrifternas lektörer när
de bedömer om forskningsartiklarna kan publiceras. Skulle alkoholproblemen leda till slarvoch fusk i själva forskningen så borde detta framkomma (inte säkert) vid granskningen ochsakargumenten kommer då att röra sig om tecknen på slarv och fusk. Ett annat exempel utgör att en person varit dömd för misshandel och kommer till domstol senare åtalad i ett helt nytt misshandelsmål.

Det faktum att han tidigare misshandlat och av något vittne utmålas som en hetlevrad ”knöl” i största allmänhet är inte sakargument utan personargument. Domstolens bedömning skall baseras på vad som hände i det fall där personen nu åtalas. Det har dock påtalats, t ex av uridikprofessorn Westberg, att domstolar kan ha svårt att frigöra sig från kännedom om tidigare knölbeteenden.

20. Negativitetsfel
Detta tankefel avser här den dokumenterat överdrivna inriktningen på att tala om ochdokumentera fel och brister hos klienter i västerländska vårdkulturer. Tankefelet motsvaras av ett resursundvikande tankefel.
Ur saklig synpunkt är det svårt att förstå hur rimlig problemanalys och
problemlösning/behandling skulle kunna åstadkommas genom att starkt
fokusera och älta fel och brister hos människor samtidigt som
resursanalysen undviks. Nu kan man ju tänka sig att vårdorganisationerna
har andra underliggande mål och syften än att hjälpa människor, t ex att
förtrycka eller hålla kvar människor i elände i syfte att disciplinera
eller kräva mer resurser eller behålla resurser för att påstått vårda dem.
Eller att andra aktörer i samhället helst vill att en del människor skall
vara kvar inom vården och lyckas påverka till detta genom att överföra
negativa uppgifter. Människor drivs i vårt samhälle även in i självförtryckande mönster, t ex genom att formulera och älta negativa påståenden om sig själva.

21. Inbillade samband (illusoriska samband)
Vi anser oss ofta känna till att det finns samband mellan egenskaperna X
och Y eller antar automatiskt att så är fallet. Lisa gråter när hon talar,
alltså talar hon sanning (inbillat samband mellan verbala uppgifters
sanningshalt och gråt). Pelle är tystlåten, alltså är han okunnig om det vi
pratar om (inbillat samband mellan mängd tal och kunnighet). Kalle vill
inte ha psykologhjälp så det bör vara något fel på honom. Vi har ofta
fel i våra sambandsantaganden både på individuell nivå och på gruppnivå.
Någon gång finns som forskning kan visa samband på gruppnivå. Även om de är statistiskt signifikanta (med någon felrisk) så saknar de ofta praktisk
betydelse, dels därför att de är låga och dels därför att de inte kan
generaliseras till enskilda fall som tidigare påpekats. Redan Egon Brunswik
pekade på 1940-talet på att sambanden i ekologin typiskt sett är låga och
att det är vanskligt att genom ledtrådar/tecken kunna bedöma bakomliggande orsak.

Ett populärt område för illusoriska samband utgör sådant som
sambandsantaganden mellan utseende och personliga egenskaper. Andra
populära områden, där illusoriska samband figurerar är projektiva metoder
inom psykologin, där t ex en del psykologers föreställningar påvisats
felaktiga. Viktiga frågor vid påståenden om samband är hur de empiriska
beläggen ser ut (tål ofta inte granskning) och hur starka sambanden är
(ofta låga) och dessutom att det inte går att generalisera till andra grupper eller till enskilda fall. När det inte är känt om samband föreligger så bör nollsamband antas, t ex mellan att vara kritisk till socialtjänsten och förmåga till omvårdnad om eget barn. Problemet att det inte går att generalisera från samband på gruppnivå till enskilda fall finns även här.

22. Haloeffekt (av eng. halo = gloria)
Ett vanligt bedömningsfel som uppkommer då man efter att ha bedömt en egenskap hos eller prestation av en person positivt (eller negativt), låter detta påverka hur man bedömer honom i andra avseenden. Har inom ämnet pedagogik ansetts vara ett problem vid t ex betygsättning, där betyget i något/några viktiga ämnen anses ha påverkat betyget i fler ämnen. Inompsykologisk verksamhet kan man tänka sig att t ex en påstådd psykisk störning eller diagnos får haloeffekt, dvs överspridningseffekt till bedömningar rörande andra aspekter kring personen.

23. Ekologiskt representativitetsfel
Ett vanligt bedömningsfel, där de situationer på vilka bedömningen grundas inte är representativa för den totala mängden av situationer kring individen. Bedömningen kan även grundas på situationsinformation som idag är föråldrad (lång tid har gått). Om Kalle bedöms enbart utifrån en situation i en sandlåda på BUP eller enbart utifrån hur han efter en supaperiod sitter och skakar och svettas på en besökarstol vid ett skrivbord på en socialbyrå, så uppkommer bristande ekologisk representativitet. En socialarbetare beskrev en gång för mig den personlighetsförändring (till det sämre) som skedde hos klienterna när de gick över tröskeln till socialbyrån, dvs att de gav ett annat intryck ute i boendemiljön. Övriga områden med livssituationer för Kalle i exemplet beaktas inte i bedömningen.

Bedömningen bygger på alltför snävt eller ett skevt urval. Det är möjligt med såväl negativt skeva som positivt skeva urval. Problemet påtalades av Egon Brunswik redan på 1940-talet, som betonade betydelsen av representativa urval av situationer inom psykologisk forskningoch bedömning.

24. Sannolikhetsfel
Uttalanden och bedömningar som innehåller begrepp som ”sannolikt” är ofta problematiska. Olika personer lägger t ex in olika innebörd i termen ”sannolikt” – en del kan kräva 80-90%och andra kan kräva 10-20% inträffade utfall av det möjliga antalet utfall. En del vänder felaktigt på sannolikheter, men det kan råda mycket stora skillnader på storleken av en sannolikhet beroende på vilken riktning som avses. Sannolikheten för A givet B är något annat än sannolikheten för B givet A. Om någon t ex utsatts för sexuella övergrepp som barn, så skulle sannolikheten för förekomst av ångestproblem kunna vara t ex 20%, medan sannolikheten för förekomst av sexuella övergrepp i uppväxthistorien givet att ångestproblem föreligger skulle kunna vara t ex 2%, eftersom det finns en stor mängd andra möjliga uppkomstgrunder för ångestproblem. I samband med presentation av teckenlistor för olika inträffade förhållanden begås ofta detta tankefel och förbises andra möjliga orsaker (imperfecta enumeratio-felet) till de tecken som hävdas belägga att något skulle ha inträffat.

Någon liten träffprocent kan naturligtvis uppkomma även vid logiskt ohållbart tänkande.

25. Egocentriska tankefel
Vid egocentriska tankefel förutsätter en person att en annan person vet saker eller har samma åsikter som den som begår tankefelet. Ett exempel är att tala eller skriva på ett sådant kunskapsförutsättande sätt att mottagaren inte kan förstå – ett vanligt exempel utgör svårbegripliga instruktioner eller meddelanden i vilka nödvändiga uppgifter saknas, t ex adressen när någon vill ha sig något tillsänt. Ibland kan i och för sig tänkas att den som talar är förvirrad och inte själv begriper vad han pratar om. Ett vanligt exempel är när någon utan vidare tror att en annan person har samma åsikt innan den andra yttrat sig.

Mer patologiska varianter blir insnärjdhetsfel, där någon föreskriver för en annan hur denne bör tänka eller sammanblandningfel och vanföreställningar, där man t ex på fullt allvar tror att en annan person har en viss föreställning eller har vissa känslor därför att man själv är övertygad om eller känner att det ”är” så. Det tidigare refererade fallet med fritidspedagogen som hävdade att en ritad näsa föreställde en penis verkar utgöra en mer patologisk variant.

Till sist ett blandat exempel:
Hypotesprövningsfel (källkritiska misstag, ofullständig uppräkning, ensidigt bekräftelsesökande, förbiseende av falsifieringsarbete, uppblåsning/dämpning)

Vid hypotesprövning kan en mängd olika tankefel begås i kombination – särskilt som man ofta vill ha en favorithypotes bekräftad och då gärna tillgriper pseudometoder ochpseudoresonemang. Vissa hypoteser kan prövas genom något eller några strikta på förhand befintliga kriterier, t ex bekräftas den beskrivande hypotesen att de flesta i en
grupp är vårdnadshavare till egna barn, om en registerkontroll visar att minst 51 procent är det. Ibland kan teknisk bevisning, t ex fingeravtryck eller DNA, ge avgörande stöd åt en hypotes att en person befunnit sig på en viss plats eller tagit i ett visst föremål. Dock kan det finnas flera tänkbara förklaringar till att en persons DNA finns på ett föremål. Andra hypoteser, särskilt
förklaringshypoteser, kan dock vara mycket svårare att pröva. Att då enbart
ägna sig åt att söka efter sådant som kan ge stöd åt hypotesen kan då innebära
ett tankefel och leda till felaktig slutsats.

Det kan t ex vara nödvändigt att
(a) lista upp möjliga alternativa hypoteser och
(b) pröva hypoteser även genom att eftersträva falsifiering.
Ett exempel på en sådan situation utgör psykiatrisk diagnostik, där ett flertal alternativa diagnoser kan listas som möjliga. När de sedan skall pröva mot befintliga uppgifter duger det inte att enbart söka efter uppgifter som ger stöd utan minst lika mycket energi måste läggas ner på att söka efter sådant som talar emot respektive diagnos, dvs falsifieringsarbete krävs. Om nödvändigheten av att söka falsifiera, dvs söka efter sådant som talar emot, förbises uppkommer ett tankefel. Om en i sammanhanget lämplig diagnos förbisetts så föreligger det tidigare nämnda tankefelet ofullständig uppräkning. Ett ytterligare tankefel som lätt kan begås vid psykiatrisk hypotesprövning är ”uppblåsning” av triviala uppgifter till att
utgöra kriterier på patologi och ignorerande eller ”dämpning” av uppgifter som
motsäger hypotesen.

Andra fel som ofta begås vid hypotesprövning är t ex att man använder uppgifter
som inte är källkritiskt prövade (det källkritiska misstaget) eller som är
vaga eller använda påstådda fakta som är felaktiga.


Litteratur kring tankefel

d´Elia, G. (2000). Kognitiv psykoterapi. Ett samarbetsprojekt med patienten.
Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa.
Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och felkällor.
2:a rev uppl. Stockholm: Liber. (i synnerhet kap 7)
Nyman, A. (1960). Tankefel och tankefällor. 3:e rev uppl. Lund: Gleerups.
Div kursböcker med titlar som ”Cognition”, ”Cognitive psychology”.