Källkritiska kriterier för teorier, forskning, utredande och bedömningar

Örebro universitet Arbetsversion 1998-01-25
Utredningsmetodiska forskningsenheten
Bo Edvardsson

 

Källkritiska kriterier för teorier, forskning, utredande och bedömningar

Enligt Torstendahl (1978, s 89) definieras ”källkritik” som ”de kritiska test historikern använder för att avgöra om historiska påståenden är vetenskapligt användbara för ett bestämt syfte eller ej”. Termen ”källa” avgränsar Torstendahl (kap 4) till att gälla en ”skrift som åberopas för viss uppgift och själv utgör grunden för denna uppgifts auktoritet”. Detta är en avsevärt strängare definition än i dagligt tal, där alla möjliga slag av uppgiftslämnare och skrifter, bland annat andrahandskällor, betecknas som källor. Ett viktigt slag av källor utgör s k ”kvarlevor”, dvs handlingar/dokument som finns kvar från det händelseförlopp man vill undersöka. Torstendahl (kap 6) hävdar om de ”källkritiska kriterierna” att de ger ”vetenskapligt grundad anledning att misstänka, att vissa påståenden kan vara falska. Däremot kan man ofta inte hävda, att de utmönstrade påståendena är falska.”

Enligt Torstendahl (1978) gäller

”Källkritiken är en sållningsprocedur. Den säger inte att de påståenden som klarar denna procedur under alla omständigheter måste vara sanna. Den innebär i stället att en vetenskapligt grundad misstanke om falskhet riktas mot somliga påståenden. Dessa får då inte användas för att besvara den avsedda frågeställningen.” (102f)

En kort översikt över källkritikens egen historia ges i den svenska Nationalencyklopedin av Odén. Av denna översikt framgår att en kritisk inställning till skriftliga och muntliga källor fanns redan hos de antika historikerna. Exempelvis Thukydides diskuterade trovärdigheten i olika tillgängliga informationer. Intresset för källkritik ökade under 1600-talet, då det i Belgien utvecklades textkritiska metoder för att fastställa om bevarade dokument var äkta eller förfalskade. Den rationella historieskrivningen under 1700-talet införde förnuftskritik mot orimligheter i källorna. Leopold von Ranke lade grunden för en striktare empiriskt grundad historieskrivning med värdering av källor. Urkunder gavs större tilltro än berättelser och primärkällor föredrogs framför sekundärkällor. Källkritiken utvecklades ytterligare under senare delen av 1800-talet, särskilt vad gällde berättande källor. En huvudfråga blev beroendet mellan olika sådana källor. Kring 1900 fanns en tysk form för källkritik, beskriven i en metodbok av Ernst Bernheim. Snart utvecklades även en fransk källkritik av Charles Victor Langlois och Charles Seignobos. Vid 1900-talets mitt uppkom intresse för nya källkritiska problem rörande statistiskt och kameralt material. Förändringar i sifferserier kunde ibland visas vara förändringar i administrativa rutiner eller byte av räkenskapsförare och inte förändring i verkligheten.

I Sverige startade historikern Lauritz Weibull kring 1910 den historisk-kritiska skolan, som ställde strikta källkritiska krav och idag är vedertagen inom historieforskningen. Kraven innebar att många gamla otillförlitliga historiska uppgifter förkastades. Historikerns utgångspunkt är det principiella tvivlet. Vi känner här igen 1600-tals-filosofen Descartes (1637, 1641) metodiska tvivel, vilket i slutet av 1800-talet hade upprepats av flera franska humanister. Enligt Weibullskolan skulle de historiska slutsatserna vila, inte på subjektiva känslor, utan på säkra fakta. Varje tankeled i en argumentering skall redovisas och prövas mot källorna, dvs detaljdiskussion av källorna fick inte utelämnas. Ett exempel på Lauritz Weibulls forskning utgör den korta utredningen kring Karl XII:s död (1929). Ett annat bra exempel utgör brodern Curt Weibulls (1948) utredning om Stockholms blodbad. Utmärkta och mycket kompetenta framställningar av hur man bedriver källkritiskt historiskt arbete med dokument ges av flera nordiska forskare: dansken Erslev (1926/1958), finländaren Renvall (1965), norrmannen Dahl (1967), Nilsson (1973) och svensken Torstendahl (1978). Vad gäller muntliga källor råder mer varierande uppfattningar om dessas värde bland historiker såväl i Norden som på kontinenten. Utmärkta framställningar om muntliga källor finns hos Thompson (1980) och Hodne, Kjeldstadli & Rosander (1981).
I Tyskland har pågått en kontrovers omkring ”Alltagsgeschichte” (vardagshistoria) vad gäller hur man skriver god socialhistoria (se t ex Andersen, 1993; Eley, 1989; Fure, 1984). ”Oral history”-projekten i Hagen och Essen (Niethammer, Bruggemeier m. fl.) och Göttingenskolan (Medick, Ludtke m. fl.) har spelat en framträdande roll. Inom Göttingenskolan har man arbetat på en dialog mellan historiker coh antropologer/etnologer. Även inom anglo-amerikansk historieforskning har det skett ett närmande mellan historiker och antropologer, en tendens som fått beteckningen ”historisk antropologi” (se t ex Kjeldstadli, 1989). Ett exempel på sådant område i Sverige utgör historisk arbetslivsforskning med muntliga informanter (Andersen, 1993; Hesselgren & Horgby, 1993). Två områden med olika källkritiska krav möts härvid. Historikerna Hesselgren & Horgby (1993) beskriver som de säger ”något polemiskt” de etnologiska arbetslivsforskarnas förhållande till källkritik i forskningsprocessen på följande sätt:

”Efter att ha redogjort för vilket material man använder, påpekar författaren några källkritiska brister i detta, varefter han/hon sedan raskt lämnar området åt sitt öde och går vidare i undersökningen utan att ta någon större hänsyn till de tidigare gjorda påpekandena.”

Enligt min erfarenhet av beteendevetenskap och socialt arbete, i teori, forskning och tillämpning på fältet, så kan Hesselgrens och Horgbys bedömning stämma in på många studier. Dock bör tilläggas att den källkritiska problematiken inte sällan ignoreras helt. Speciellt inom utredningsverksamhet på fältet utförd av t ex socialarbetare, psykologer, psykiatrer, poliser och jurister, så tas ofta uppgifter för givna, trots att många gånger uppenbara källkritiska problem föreligger. Inom beteendevetenskaplig forskning är ibland den statistiska analysen av data mycket avancerad samtidigt som frågan om utgångsdatas kvalitet inte alls får samma uppmärksamhet. Den källkritiska analysen av data från experiment, observationer, intervjuer och enkäter försummas i stor utsträckning, även om begrepp som varseblivningsfel, ledande fråga, förväntanseffekt, intervjuareffekt, minnesfel, observatörseffekt, response set (svarsinställning) och positionseffekt i formulär är vitt spridda. En klassiker är Rosenthal & Rosnows arbete om ”Artifacts in behavioural research”(1967). Ett exempel på den bristande stringensen i många beteendevetenskapliga studier följer av den vanliga typ av felaktig slutsats som Torstendahl (1978) påtalar.

”Det finns ingenting som säger, att en person, som givit uttryck i skrift åt värderingar, känslor och åsikter, ´innerst inne´ tyckte, kände och ansåg på det sättet. Därom kan historikern inte dra några som helst slutsatser. Vad vi vet – och säkert vet – är bara, att han eller hon givit uttryck åt dessa värderingar, känslor och åsikter. Ibland kan anledningen till att dessa tycken skrivits ned fixeras som önskan att påverka andra i viss riktning. Ibland kan motivet alls inte avgöras och vi har ingen anledning att misstänka annat än att uttalandena är ärligt menade. Men vad som rört sig ´innerst inne´, vad en person ´egentligen menat´, det kan historikerna inte uttala sig om.” (s 84)

En del av vad Torstendahl och andra källkritiker påtalar är väl i linje med den moderna diskursiva psykologin (t ex Edwards & Potter, 1992), där den aktuella situationens betydelse för vad en person yttrar påpekas. Inom traditionell beteendevetenskap, utredningsverksamhet m m så hävdas ofta att en person har den åsikt etc, som personen enbart uttryckt under vissa situationsbetingelser. Att samma person uttrycker olika åsikter etc i olika situationer torde utifrån allmän erfarenhet vara ett närmast trivialt fenomen.

Undersökningar av hur fel och brister i data uppkommer samt ett mer medvetet och strikt källkritiskt arbete med data inom beteendevetenskap, socialt arbete och juridik skulle förmodligen kunna höja kvaliteten på forskning och teori avsevärt. Kurser i forskningsmetodik bör innehålla tunga källkritiska moment. I fältsammanhang skulle ett mer utvecklat källkritiskt arbete förmodligen kunna leda till färre misstag, minskat mänskligt lidande, större rättssäkerhet, bättre etik och minskade samhällsekonomiska kostnader. Det förtjänar även påpekas att dålig datakvalitet leder till integritetskränkningar (se Edvardsson, 1997, för utveckling av detta) och demokratiska kostnader, dvs det uppkommer berättigad kritik och misstro gentemot de myndigheter som skapar och lagrar data med ojämn eller låg kvalitet och gentemot ansvariga politiker som inte ingriper för att förbättra situationen.

Bland svenska historiker talas ofta om fyra källkritiska huvudkriterier:

1. Äkthetskriteriet, vilket avser att tecken föreligger på allt från uppenbar förfalskning till omedvetna misstag i texten eller hos uppgiftslämnare. Om delar av en text eller uppsättning av uppgifter kan påvisas vara förfalskade, så kan inte övrigt material anses tillförlitligt.

2. Närvarokriteriet, dvs. källan skall ha varit närvarande i tid och rum när iakttagelser gjordes. Om en uppgift passerar mellanhänder bör den normalt betraktas som varande på samma tillförlitlighetsnivå som skvaller och rykten.
En fråga som ofta finns anledning att ställa är “Hur vet källan (du, jag, författaren) detta?“ Svaret kan avslöja bristande närvaro eller frånvaro av saklig grund i övrigt.

3. Tendenskriteriet, dvs. tendens skall inte föreligga i materialet. Med tendens avses t ex skevt urval, uttalade värderingar eller partiskhet, språkliga uttryck som avslöjar perspektivet. Ibland kan tendensen öka efterhand i en text och urarta i spekulationer och omdömeslösa uttalanden.
Det räcker med att ge skäl för en misstanke om att materialet förvridits för att det skall förkastas. Effektiva frågor vad gäller att påvisa tendens är ofta “Vad finns?“ i kombination med “Vad fattas?“

4. Beroendekriteriet, dvs. kontroll av likheter mellan texter för att avslöja påverkan. Det finns dock även anledning att beakta psykologiska, sociala och ekonomiska beroenden, t ex konflikter, förhandsuppfattningar, försörjningsberoenden.

Dessa ofta anförda kriterier bör enligt min mening kompletteras med ytterligare en del rimliga kriterier, av vilka en del här och var behandlas i de tidigare anförda framställningarna av källkritisk metodik. Jag har här tillfört en del kriterier som är mer psykologiskt och socialpsykologiskt grundade och mer tar sikte på den källkritiska problematiken inom beteendevetenskap, socialt arbete och utredningsverksamhet på fältet. Till skillnad från historikerna arbetar vi där med korta tidsperspektiv och övervägande med andra typer av data/uppgifter. Detta gör att delvis andra problem och kriterier bör betonas i det källkritiska arbetet.

5. Felkriteriet, dvs om sakfel, slarvfel, överdrivna eller dämpade uppgifter etc kan konstateras, så måste det beaktas vid bedömningen av övriga uppgifters tillförlitlighet. Någon liten förekomst av enstaka små språkfel, uppenbara skrivfel etc bör kunna tolereras.

6. Kompetenskriteriet, dvs om källan bedöms ha svag eller ingen kompetens inom det aktuella uppgiftsområdet, så måste det beaktas. Det finns anledning till tvivel om källor överskrider sina kompetensområden, t ex socialsekreteraren som uttalar sig i medicinska frågor eller barnpsykiatern som uttalar sig i t ex testpsykologiska, minnespsykologiska eller gynekologiska frågor.

7. Påverkanskriteriet, dvs om källan bedöms vara utsatt för tvång, stark press, lojalitetstryck, vänskapskorruption, repressalierisk, grupptryck, auktoritetstryck, betydande belöning, risk mista försörjning, mutor eller liknande vad avser de aktuella uppgifterna. Nära släktskap kan även hänföras till detta kriterium.

8. Förändringskriteriet, dvs komplex av uppgifter från en källa ändras avsevärt eller enstaka centrala uppgifter från källan förändras i sak, inte bara i ord, på betydelsefullt sätt vid ett senare tillfälle. Ett exempel utgör fundamentala omkastningar i förlopp. Exempelvis kan uppgiften att A befann sig i rummet och B kom in förändras till uppgiften att B befann sig i rummet och A kom in. En sådan omkastning hos samma källa kan föranleda misstanken att något verkligt händelseförlopp inte ägt rum och att vittnet inte kommer ihåg vad vittnet sagt tidigare.

9. Motsägelsekriteriet, dvs en och samma källa eller flera källor lämnar motsägande uppgifter av betydelse. Vid två motsägande uppgifter kan högst den ena vara sann. Det torde inte vara ovanligt att båda uppgifterna är falska, t ex när en lögn/fabulering byts ut mot en annan motsägande lögn/fabulering. Det kan ofta vara rimligt att betrakta båda av två motsägande uppgifter som otillförlitliga.

10. Logik-kriteriet, dvs ändringar av definitioner, logiskt felaktiga resonemang, tankefel, uppenbart bisarra föreställningar/vanföreställningar, uppenbart otillräcklig grund för uttalade slutsatser etc förekommer hos källan. Ett exempel utgör en barnpsykiatrisk utredning, där förälder A och barnet har intervjuats, men ingen kontakt förekommit med förälder B, och som innehåller bedömningar av relationer, lämpligt boende, umgänge etc för barnet i relation till förälder B. Ett annat exempel utgör de i utredningar vanliga cirkelresonemangen.

11.Trivialitetskriteriet, dvs en källa tillskriver ett antal uppenbart triviala, alldagliga och tämligen betydelselösa uppgifter en avsevärd betydelse. Detta utgör tecken på att källan brister i verklighetsuppfattningen och utgör därmed en anledning att betvivla såväl källans omdöme som korrektheten i de anförda triviala uppgifterna, vilka inte sällan är ”uppblåsta”. I psykologisk forskning rörande tankefel talas om ”basfrekvensfelet” (base rate fallacy), vilket innebär att i resonemang och bedömningar inte ta hänsyn till det aktuella fenomenets basfrekvens i den aktuella populationen. Inom sociala utredningar kretsar inte sällan argumentationen kring fenomen som blåmärken, bristande ordning i hemmet etc. Sådana fenomen har avsevärda basfrekvenser i svenska familjer. Dessutom görs ofta utan empiriskt stöd implicit ett antagande om samband mellan sådana fenomen och att ett barn far illa.

12. Källredovisningskriteriet, dvs källan/orna måste vara tydligt angivna för uppgifter. T ex skall personers namn anges och hur de kan kontaktas (t ex befattning, organisation, adress, telefon) och dokument/litteraturreferenser skall anges så exakt att de lätt kan beställas fram från myndigheter, bibliotek, arkiv etc. Utan källa förkastas en uppgift. Anonyma källors uppgifter kan inte anföras utan måste kunna visas gälla på annat kontrollerbart sätt. Endast källor som kan kontaktas för kontroll är godtagbara.

13. Tidsredovisningskriteriet, dvs källan måste kunna ange tidsperioder och tidpunkter nöjaktigt. I efterhand, då man inte vetat om att man skulle behöva redovisa, kan detta vara svårt, men stor vaghet och varierande besked från gång till annan kan knappast tolereras om en uppgift skall betraktas som tillförlitlig. Har observationer utförts och redovisats skall alltid datum och klockslag samt observatörens namn kunna redovisas. Om tidpunkter inte kan redovisas är det frågan om vanskliga minnesrekonstruktioner eller eventuellt evidensfabrikation. Vid bedömningssamtal och liknande inom t ex klinisk verksamhet skall datum och tidslängden på respektive samtal vara angiven. Uppgifter och bedömningar som uppkommer, ofta utan redovisade underlag och tankeled, efter mycket korta samtal kan inte anses tillförlitliga.

14. Preciseringskriteriet, dvs källan måste kunna rimligt precisera uppgifter. Allmänna, vaga eller svävande uppgifter kan inte betraktas som tillförlitliga eller meningsfulla. En uppgift blir dock inte tillförlitlig enbart därför att den är preciserad. Som lätt inses är det möjligt att hitta på mycket preciserade uppgifter, något som t ex många skönlitterära författare sysslar med.

15. Generaliseringskriteriet, dvs källan framför generaliserande påståenden som uppenbart saknar täckning på logiska grunder eller utifrån anfört material (t ex alltför få exempel, skeva urval etc). T ex ”I all behandling uppträder motstånd”, ”Missbrukare ljuger alltid”, ”Kalle är aggressiv”.

16. Aktörskriteriet, dvs finns de berörda aktörernas perspektiv/uppfattningar redovisade. Finns t ex enbart en version från en av flera inblandade aktörer? Finns alla aktörers uppfattningar? Görs bedömningar om en central aktör utan att aktören är tillfrågad?

17. Intensitetskriteriet, dvs förekommer icke sakligt underbyggda eller i förhållande till sakläget överdrivna språkliga intensitetsmarkörer? Exempelvis ”mycket”, ”oerhört”, ”absolut”, ”helt säkert”. Ibland kan sakläget vara sådant att en intensitetsmarkör framstår som befogad.

18. Associationskriteriet, dvs förekommer ologiska associativa, retoriska etc förlopp hos källan, t ex mellan olika ord och uttryck. Exempelvis: ”suttit i fängelse” – ”förbrytare” – ”farlig”. Tyder på kognitiv dysfunktion hos källan.

19. Översättningskontroll, dvs i de fall översättningar mellan språk skett, så skall lämpliga kontroller utföras på grund av risken för missuppfattningar. Har t ex en okunnig tolk använts måste frågetecken sättas för uppgifters tillförlitlighet.

20. Tankeledskriteriet, dvs finns alla tankeled med eller fattas tankeled, t ex mellan uppgifter/data eller enbart antydda uppgifter/data och en slutsats/bedömning? Fattas tankeled i en teori? Ett allvarligt tankefel föreligger när slutsatser/bedömingar hävdas utan att något relevant underlag anges över huvud taget. Författare till logikböcker verkar inte ha tänkt på denna situation, som skämtsamt och allvarligt kan betecknas som ”error flummicus”.

21. Frånvaro av saklig grund-kriteriet, dvs det finns påståenden, men den sakliga grunden redovisas inte.Om evidens hålls hemliga och inte redovisas eller visas upp på anmodan, så förkastas en uppgift. Till detta sammanhang hör även de fall då evidens påstås ha funnits, men just då förfrågan uppkommer uppges de ha förkommit, ha kastats, ha stulits, vara icke tillgängliga etc.

22. Kontamineringskriteriet, dvs det framgår att källan blandar ihop aktuella sakförhållanden med egna föreställningar, favoritidéer, tidigare erfarenheter, behov, känslor, tillstånd etc. Att en källa t ex ”känner oro” för en person är inget relevant sakförhållande vad gäller bedömning av personen. Att kategoriskt uttala sig om en annan persons tankar, känslor, avsikter, åsikter etc. utan att ha tillfrågat denne innebär kontaminering. Det kan vara frågan om något slag av önsketänkande, förvirring eller projicering från källans sida. Om en källa inte förmår skilja på sig själv och sakförhållanden, så är det även en grund till skepsis beträffande andra uppgifter från källan. Kontaminering behöver inte alltid vara synlig i de språkliga uttrycken.

23. Medvetandetillståndskriteriet, dvs lämnar källan uppgifter om sakförhållanden utifrån något i förhållande till ordinär vakenhet och/eller omdöme förändrat medvetandetillstånd (FMT), t ex stark affekt, eufori, fruktan, ilska, hallucinationer, drömbilder, lektillstånd, skämttillstånd, maniska eller depressiva tillstånd, utmattning, sömnbrist, smärta, terapeutiskt inducerat FMT, drog- och farmakologiskt påverkade tillstånd, hypnotiska tillstånd etc, så finns anledning att betvivla uppgifterna. Vid FMT, inklusive användning av vissa preparat, fungerar inte det kritiska tänkandet på normalt sätt och kan vara mer eller mindre eller helt frånkopplat. Samma gäller vissa sociala situationer, t ex vid förälskelse, gräl eller vid s k ”groupthink” (destruktivt grupptänkande), där enighet kan gå före saklighet. Även vissa auktoritetssituationer kan leda till en utslagning av det kritiska tänkandet (jfr Milgrams välkända experiment).

24. Mottagarkriteriet, dvs om den som från källan mottar uppgifter har en bestämd förhandsuppfattning, övertygelse etc, så uppkommer avsevärd risk för såväl förväntanseffekter, intervjuareffekter gentemot källan etc som risk för varseblivnings- och tolkningfel rörande vad källan faktiskt meddelar.

25. Kommunikationskriteriet, dvs om det föreligger tecken på eller oklarheter om huruvida källan och mottagaren förstår varandras språk och referensramar, så kan det föreligga grund att betvivla uppgifter. Till exempel kan det vara så att ett barn inte förstår vad en vuxen frågar om, men ändå försöker ge ett svar eller att en vuxen inte förstår att ett barn kan använda ord i andra betydelser än de som den vuxne är van vid.

26. Dokumentationskriteriet, dvs dokumentationen av uppgifter från källan kan ha skett på sådant sätt att avsevärd felrisk föreligger eller det är uppenbart att t ex sammanhang kring uppgifter eller uppgifter av annan valör tagits bort. Exakt registrering, t ex inspelning av ljud och bild eller foton och mätningar av miljöer, föremål etc., bör ske när höga krav på säkerhet föreligger – exempelvis inför rättsliga avgöranden. Vad gäller anteckningar av samtal, så leder även samtidigt antecknande till avsevärda bortfall och fel uppkommer ofta. Ett minimikrav är att referat och citat bestyrks av källan efter noggrann genomläsning av utskriven text (inte uppläsning). Samtals- och observationsanteckningar som görs i efterhand, speciellt senare än samma dag, och är obestyrkta kan inte tillskrivas någon acceptabel tillförlitlighet. Forskning rörande samtalsminne har visat att vi inte kan minnas samtal, sällan ens meningar, ordagrannt (t ex Sund, 1996). Vi kan minnas enbart enstaka ord och fraser samt andemening (med risk för tolkningsfel) och det mesta som sagts faller bort från minnet. Inte ens i ett pågående samtal minns människor alltid korrekt vad som sades strax innan (Axelsson & Björck, 1997). Även förekomst av anteckningsstöd leder till omfattande bortfall och felaktigheter (Gunnarsson & Kolterjahn, 1997).
Att en källa påstår sig minnas exakt vad som sades bör utgöra ett varningstecken vad gäller källans omdöme.
Frågorna “Hur har registreringen skett?“ samt “Har uppgifterna bestyrkts av källan?“ måste finnas besvarade i texten. Vad gäller uppgifter från barn som inte kan bestyrka texter, så måste inspelning ske för att säkerställa uppgifter.

27. Helhetskriteriet, dvs det är uppenbart att källan inte beaktat helheten, inte varit allsidig. T ex kan en frågeställning vara förutsättande och material insamlas enbart utifrån den förutsättande frågeställningen. Exempelvis ”Hur har Kalle skadats av sina hemförhållanden?” – Denna frågeställning förutsätter att Kalle skadats och att skador uppkommit på grund av hemförhållanden. Funna symtom kan då tolkas som tecken på det som förutsätts utan att alternativa tolkningar övervägs, dvs resonemanget är cirkulärt.

28. Tolkningsarbeteskriteriet, dvs tolkningsarbete måste ha genomförts för att en tolkning skall tas på något allvar. Oftast kan ett sakförhållande preliminärt tolkas på ett flertal sätt och det kan vara svårt eller icke möjligt att fastställa korrekt tolkning. Tolkningar utmärks av en generellt sett mycket högre osäkerhet än observationer. Tolkningsarbete innebär
– att det inte är tillåtet att utan vidare välja ut en tolkning som stöder den tes undersökaren/utredaren driver
– att alternativa tolkningsmöjligheter måste listas upp
– att tolkningarna prövas utifrån befintliga data
– att externa data och sannolikheter kan utnyttjas
– att ytterligare data kan behöva införskaffas, t ex från berörda personer, och på ett allsidigare sätt
– att en tolkning faller om den strider mot säkerställda data/uppgifter
– att en tolkning som accepteras inte får stå i strid med säkerställda data/uppgifter
– att en tolkning inte kan hävdas som den rätta om en annan tolkning också är förenlig med de föreliggande data/uppgifterna
– att det är möjligt att flera förenliga tolkningar kan komplettera varandra
Om en källa hävdar en tolkning utan att kunna öppet redovisa ett tillfredsställande tolkningsarbete, så förkastas tolkningen. Om det är upppenbart att källan inte förstår hur tolkningsarbete går till eller att källan inte övervägt viktiga tolkningsmöjligheter, så förkastas tolkningen från källan. Framförda tolkningar är ofta felaktiga och det finns anledning till stor försiktighet med tolkningar. Tolkningar skall framställas som tolkningar och inte som observationer eller fakta. En god saklighetsregel är att textmässigt separera tolkningsavsnitt från föregående data/uppgiftsavsnitt på grund av skillnaden i kunskapsteoretisk status mellan grunddata och tolkningar. Det finns anledning till skepsis beträffande källor som framställer tolkningar som fakta, inte förmår se skillnaden.

29. Skyddskriteriet, dvs det föreligger starka intressen att skydda sig själv , den egna gruppen eller organisationen genom fördelaktiga uppgifter eller undanhållande av ofördelaktiga uppgifter. Det förekommer att t ex ledande politiker, företagsledare, offentligt anställda tjänstemän mfl lämnar felaktiga uppgifter, t ex i samband med att den egna personen eller organisationen utsätts för kritik eller löper risk att utsättas för kritik. Det kan också vara så att en sådan källa drabbas av negativa konsekvenser, repressalier etc om den skulle hålla sig till sanningen. Källan kan behöva skydda sig själv. Om en källas situation är sådan att det finns starka skyddsintressen, så kan finnas anledning att betvivla uppgifterna. Det bör vägas in i bedömningen hur organisationen och källan brukar agera i liknande situationer, t ex om den är benägen att lämna felaktiga uppgifter eller undanhålla uppgifter.

30. Vinstkriteriet, dvs det är uppenbart att källan eftersträvar vinst (ekonomiskt, i sympati, i prestige, i antal väljare, i upplagesiffror etc). Ett exempel utgör s k vallöften som inte infrias. Ett annat exempel utgör löpsedelsrubriker som inte infrias i tidningen och inte har saklig grund. Andra exempel utgör felaktiga, överdrivna etc uppgifter i samband med ekonomiska förhandlingar, politiska tal etc.

31. Avledningskriteriet, dvs när den uppgift källan lämnat kommer på tal, så är det uppenbart att källan avleder diskussionen in på andra områden och söker undvika att diskutera den lämnade uppgiften. Ett par typer av avledning kan vara irrelevanta motangrepp, inte sällan i form av personangrepp (argumentum ad hominem) eller vädjan till andras känslor (t ex genom gråt), vilka innebär ett misstag om vad saken gäller. En annan variant är att hänvisa till former, regler eller rutiner, som garanter för att något är korrekt. T ex en läkare som förnekar att resultatet av ett laboratorieprov kan vara felaktigt (många medicinska analysresultat är felaktiga).

32. Ovillighetskriteriet, dvs källan uttalar vägran eller visar på annat sätt uppenbart undvikande vad gäller att redovisa hur uppgifter uppkommit, vilka underlag som finns etc. Bland annat kan förekomma att offentlighetsprincipen och rätten att få ut handlingar om den egna personen/de egna barnen sätts ur spel.

33. Övertalningskriteriet, dvs det framgår att källan har övertalande syften antingen per direkta uttalanden eller genom omständigheterna i övrigt, t ex dolt syfte/dolda frågeställningar, partsassociation, materialurval, upprepning, påstridighet, språkliga tekniker, suggestiva eller känsloinriktade påståenden eller bilder. Ett vanligt exempel utgör olika slag av reklam, ett annat exempel är religiös, ideologisk, politisk etc övertalning. När det är uppenbart att övertalningsstrategier och påverkanstekniker används skall en uppgift förkastas.

34. Kontrollkriteriet, dvs nödvändiga kontroller av viktiga uppgifter har inte redovisats eller ens genomförts. Ett vanligt exempel utgör frånvaro av bestyrkanden av utskrivna referat av lämnade muntliga uppgifter. Bestyrkande av enbart upplästa uppgifter måste anses vara en icke godtagbar metod med hänsyn till det mänskliga arbetsminnets begränsnngar och svårigheter att värdera vad som sagts samtidigt som ytterligare påståenden läses upp.

35. Undanhållandekriteriet, dvs det är uppenbart att en källa undanhåller relevanta uppgifter i anslutning till något som källan hävdar. Alla de svenska sociala utredningar vid ansökan om LVU, som ingivits till domstol och som jag granskat utgör exempel på dokument som måste förkastas redan utifrån detta kriterium, t ex saknas resursanalyser och material från berörda saknas eller är svagt företrätt. Samtidigt föreligger maximeringsbeteende vad gäller fel och brister. Ett flertal andra källkritiska kriterier är naturligtvis också aktuella vad gäller socialtjänstens utredningar.

36. Överensstämmelsekriteriet, dvs uppgiften stämmer väl överens med andra säkerställda uppgifter i det aktuella fallet och med helheten. Om uppgiften inte är förenlig med andra säkerställda uppgifter finns anledning till större vaksamhet och skepsis. Ett problem i sammanhanget som inte får ignoreras är att en uppgift kan vara förfalskad just i syfte att förstärka och stämma in väl i en existerande uppsättning säkerställda uppgifter. De väl förenliga uppgifterna kan alltså inte utgöra något sanningskriterium på den uppgift som granskas.

37. Social önskvärdhetskriteriet, dvs det är uppenbart att källan undviker att ge information om sådant som inte är socialt önskvärt beträffande källan själv, den egna organisationen, gruppen etc. En idealbild eller skönmålande retorik kan föras fram, t ex vid bandinspelade intervjuer. Annorlunda och känsligare uppgifter kan framkomma vid informella samtal och när undersökningssyften inte uttalats. Ett exempel utgör psykoterapilitteraturen, där det verkar vara vanligt att publicera lyckade behandlingsfall, medan misslyckanden döljs. Det är t ex sällan någon författare i denna bransch diskuterar permanenta försämringseffekter.

38. Behovs- & intressekriteriet, dvs sannolikheten för att en källa skall kunna minnas korrekt och exakt är högst i samband med ett psykologiskt eller socialt behov eller intresse. Ointresse eller likgiltighet inför något kan däremot leda till ouppmärksamhet och svagt minne. Ett exempel i sammanhanget är idrottsfantasten som kan minnas mängder av idrottsresultat.

39. Schablonkriteriet, dvs det är uppenbart att berättelsen innehåller schabloner. Exempel utgör ”den gamla goda tiden” eller mörker-ljus-metaforen, dvs det börjar socialt mörkt och blir sedan socialt ljust i berättelsen. Ett annat exempel utgör schablonmässiga uttalanden av typen ”men det gick ändå”, ”i sin utsatthet” eller lånade litterära schabloner. När berättelser innehåller schabloner så kan dessa innebära t ex omfattande generaliseringar, minnesbortfall, fabuleringar och felaktiga minnesrekonstruktioner. Berättelsens överensstämmelse med faktiska förhållanden är en sak, dess anpassning till kulturella schabloner är en annan sak.

40. Representativitetskriteriet, dvs hur pass representativa för den aktuella miljön, subkulturen, tidsperioden etc är de informanter som använts? Ett exempel är när nästan bara manliga informanter använts för studier av arbetarkulturer med stor kvinnoförekomst eller när de fackligt aktiva och mest välanpassade använts som informanter? Om man gör uttalanden om en behandlingsmetod enbart utifrån vad de som anser sig ha gjort framsteg anser, så föreligger inte representativitet, eftersom t ex de som hoppat av, inte märkt några effekter eller uppfattat försämringar genom urvalsbegränsningarna inte finns med som informanter.

41. Nuet påverkar synen på det förflutna-kriteriet, dvs det finns i materialet tecken på eller anledning att misstänka att nuet inverkar i framställningen av det förflutna. Ett exempel utgör att nutidens kulturella värderingar kan påverka hur man minns och framställer värderingar i förfluten tid. Ett annat exempel utgör hur den vuxnes kunskaper och värderingar inverkar på minnesrekonstruktionen av något som hände i barndomen. Ett konkret exempel utgör hur sexuella händelser kan omvärderas dels utifrån individens vidgade erfarenhet, dels utifrån tidsandans utveckling.

42.Tidsmarkör-kriteriet, dvs finns erinringarna inplacerade i förhållande till objektivt säkra (genom t ex register, arbetsscheman, journaler) referenspunkter i tiden. Exempel på tidsmarkörer kan vara ett byte av bostad, skola eller arbete. Andra exempel kan vara högtidsdagar, framträdande familjehändelser, föreningsuppdrag, viktiga resor, olyckor, utbrytande av sjukdomar, att bli dömd i domstol, att ha träffat en viktig person, studie- eller behandlingsperioder, massmedialt viktiga händelser (t ex prinsessan Dianas död). Det är problem för det mänskliga minnet att tidsplacera händelser och en tidsmarkör kan leda till en säkrare och exaktare tidsplacering av den erinrade händelsen. Detta utgör naturligtvis ingen garanti mot fel vare sig i tidsplaceringen eller i beskrivningen av händelsen/förhållandena. Exempelvis kan en fabulerad händelse lätt tidsplaceras i anslutning till en säkerställd händelse.

43. Etablissemangskriteriet, dvs det är uppenbart att källan är associerad med de makthavande eller följer de etablerade synsätten och värderingarna. Detta kan t ex märkas på att kritik gentemot de makthavande har censurerats bort eller att de vanliga människornas, brukarnas, klienternas eller patienternas uppfattningar inte beaktas eller anses betydelselösa även när dessa innehar mycket av den relevanta informationen. Detta kriterium kan emellanåt innebära ett fruktbart angrepp på teorier, forskningsresultat, utvärderingar, journalistiska reportage etc, som uppenbart skapats i makthavarnas intresse.

44. Informanternas karaktär-kriteriet, dvs informationen måste värderas utifrån informanternas karaktär. Söker man t ex välanpassade och lättillgängliga informanter, så blir informationen därefter. Föga anpassade, kritiska, svårtillgängliga etc informanter skulle ha kunnat ge andra informationer. Inom socialtjänsten märks ibland hur informanter associerade med socialtjänstens organisation ger en typ av information kring en familj och en del informanter från det informella nätverket, arbetslivet m m ger andra slag av information. Ett annat exempel utgörs av informanter som i andra och eventuellt liknande sammanhang påvisats ljuga eller fabulera. Detta utgör självfallet en varning för att det kan vara så även vad gäller de uppgifter som prövas. Speciellt bör undersökas om betingelserna är likartade, t ex suggestionsbetingelser, vinstbetingelser etc. Det är dock möjligt att en informant som ljugit i ett annat sammanhang kan ha uppfattat något korrekt och minns rätt samt uppger korrekt i förhållande till minnesbilden i det prövade fallet.

45. Nätverkskriteriet, dvs hur ser källans nätverk och nätverkshistoria ut och kan informationen om nätverk avslöja t ex påverkningar, lojaliteter, bindningar etc.? För källkritikern dolda nätverk kan ibland vara ett källkritiskt problem. Samsyn kan ibland antyda existensen av en förbindelse och närmare information kan sökas. Till synes oberoende källor eller bedömare är i själva verket inte oberoende, då de t ex tillhör en grupp som badar bastu ihop varannan fredag eller träffas i en förening tvärsöver organisations-, parti- och andra gränser eller träffas privat. När information inhämtas från en källa kan antydningar om nätverk finnas och frågor om nätverk kan ställas i syfte att värdera informationen.

46. Repetitionskriteriet, dvs är det som informanten beskriver något ofta upprepat och överinlärt, t ex hur en arbetsuppgift utförs som informanten har gjort tusentals gånger, eller är det någon enstaka händelse? Den negativa inställningen bland många historiker till s k ”oral history” verkar ha sin grund i en betoning av glömskans och minnesfelens betydelse. Dock finns material, där det som berättas både är väl repeterat och även kan ligga nära i tid eller vara pågående verksamhet. Inom minnesforskningen talas om s k ”script”-minnen, dvs minnen av upprepade, rutiniserade förlopp, t ex hur man går till en servering och köper en kopp kaffe. Det finns anledning att skilja på minnen och minnen vid källkritiskt arbete.

47. Kognitiva bearbetningskriteriet, dvs hur väl källan har bearbetat och avvägt vad som sägs. En intervjuperson med omfattande återtagningar, felsägningar och uppenbara fabulerande inslag i framställningen har en låg kvalitet på den kognitiva bearbetningen och därmed ingen eller låg tillförlitlighet, åtminstone i de aktuella momenten av intervjun. En skriftlig källa med väl avvägd, logisk, källredovisad, preciserad, kontrollerad, osäkerhetsmarkerad osv text har genomfört en mer omfattande kognitiv bearbetning. I allmänhet bör högre bearbetningsgrad vara förknippad med högre saklig kvalitet, men undantag finns, t ex välgjorda förfalskningar. Det kan även vara så att föga bearbetade spontana uttalanden i nära anslutning till en händelse bättre beskriver vad som hände än en långt senare efterhandskonstruerad, logiskt och språkligt välgjord och utifrån vissa hänsyn anpassad berättelse.

48. Kognitiva komplexitetskriteriet, dvs hänsyn måste tas till källans kognitiva komplexitet. Sådant som erfarenhet, kunskap, tillgång till begreppsliga verktyg, språklig förmåga och logisk begåvning inverkar på hur en källa kan återge ett förhållande, en miljö, en händelse etc. Om t ex källan har låg kognitiv komplexitet, så kan ett förhållande bli alltför förenklat eller t o m helt felaktigt beskrivet, även om källan uppfyller kriterier som närvaro, intresse, noggrannhet m m. Det kan även vara så att källor med hög kognitiv komplexitet använder denna till att felaktigt överproblematisera enkla förhållanden och enkla händelser, t ex genom att projicera in sina egna begrepp i omvärlden eller skapa långtgående tolkningar och pseudoteorier. Lång professionell utbildning till t ex socialarbetare, psykoterapeut, jurist, psykolog eller psykiater kan härvid komma att bli en riskfaktor för överproblematisering, felaktiga tolkningar och övertro på egna bedömningar (s k ”overconfidence”).

49. Kritiska metanivå-kriteriet, dvs finns hos källan en utvecklad kritisk medvetenhet och pågående granskning av informationshanteringen eller är källan naiv i sin informationshantering,t ex okritiskt tar informationer, tolkningar etc för givna. Beträffande överproblematisering m m som nämndes under kriterium 48, så kan detta sammanhänga med att hos en del, inte alla, professionella inte finns en tillräckligt intränad/utvecklad överordnad metanivå i tankeprocessen med logik och kritiskt granskande begrepp, vilka kontrollerar den mer omedelbara teoretiska aktiviteten, minnesprocesser och informationshantering. Den nödvändiga saklighetsteorin verkar föga utvecklad i teori och tillämpning. Det kan ibland synas paradoxalt att saklighetsteorin i form av ett sunt prövande förnuft är vida bättre utvecklad hos många lekmän än hos en del professionella. Detta kan möjligen ha att göra med att teorier och teoretiskt språk blir alltför starkt införlivade i personligheten, varvid den kritiska granskningen upphör. Texter om verkligheten urartar till i förhållande till verkligheten relativt fria språkspel, där den sakliga grunden i alltför liten utsträckning beaktas. Ett belysande exempel på brister i den kritiska metanivån utgör många s k barnpsykiatriska utredningar/utlåtanden.

50. Informant-mottagar-relationskriteriet, dvs hur är/var relationen mellan informanten och mottagaren? Relationen mellan mottagaren och informanten har stor betydelse för om informanten är motiverad, inspirerad och villig till att ge ifrån sig upplysningar och ge ifrån sig korrekta upplysningar. Detta kan i viss mån avgöras utifrån vad som är känt om relationens historia och karaktär och utifrån hur svaren ser ut. Om t ex informanten verkar säga minsta möjliga och inget ofördelaktigt om verksamhet X, så kan det föreligga grund för att misstänka att uppgifter undanhålls eller till och med förändras. Det är ett faktum att många möten mellan intervjuare och intervjuperson är utan tidigare relation och kan bli tämligen ytliga. Det kan dock tänkas att intervjupersoner, speciellt vid garanterad konfidentialitet inom en större grupp intervjupersoner, till just en främling kan ge ifrån sig informationer som de inte ens skulle ge till sina närmaste, därför att de då skulle få ta konsekvenser.
En del mer nära relationer mellan människor, t ex terapirelationer, kan leda till att felaktiga uppgifter skapas interaktivt. Exempelvis kan uppgifter skapas som svar på förväntan, som svar på förutsättande och ledande frågor, på grund av press, som intim bytesvara, för att få sympati, uppmärksamhet etc, för att vinna status, prestige etc, för att lura den andre, som nödlögner, som ett sätt att ge en bild av mer erfarenhet än man har, som skryt, skämt etc. Att något uppgetts i ett intimt sammanhang och kanske till och med finns fördolt inspelat innebär givetvis inte att det behöver vara sant, speciellt inte som som uppgifterna oftast inte har lämnats efter påbjudande av sanningsenlighet och ofta inte med någon tanke på att de skulle spridas till ett sammanhang med sanningskrav, t ex en domstol. Ibland förekommer en ohållbar föreställning att informationer som lämnats i mer intima sammanhang just därför skulle vara sanna.

51. Tydlighetskriteriet. Det är viktigt att det varit tydligt för informanten till vad informationen skulle användas och att kvalitetsmål klargjorts. En informant som inte är klar över hur viktigt det är att informationen är tillförlitlig och till vad den skall användas kan oavsiktligt råka lämna information av låg kvalitet eller i form av fantasier eller underlåta att säga emot felaktigheter som intervjuaren uttalar. Vid t ex svenska polisförhör med barn och ungdomar klargörs vad framgår av utskrifter ofta inte vad informationen skall användas till och vilka sanningskrav som föreligger. Ett litet barn kan t ex lätt komma att tro att det som sker är något språkspel för att göra förhörsledaren nöjd, en lek med dockor eller liknande och kan genomgå ett helt förhör utan att förstå att det föreligger ett sanningskrav efter bästa förmåga. Detta kan jämföras med situationen i svenska domstolar, där vittnen måste avlägga ed, dvs en stark tydlighet vad gäller sanning och kvalitet på lämnade uppgifter föreligger.

52. Trianguleringskriteriet , dvs kan källans uppgifter kontrolleras mot andra muntliga eller skriftliga källor? Kan uppgifter kontrolleras med andra metoder?

53. Tillskyndanskriteriet, dvs på vems/vilkas tillskyndan, utifrån vems önskan, begäran, påtryckning etc, har en handling utformats eller ett muntligt meddelande framförts? Det är naturligtvis viktigt att klarlägga en eventuell tillskyndan från någon annan än den som undertecknat handlingen. Vid en icke undertecknad handling är det viktigt att klargöra dels vem som upprättat den och dels på vems önskemål/begäran den upprättats? I utredningssammanhang kan ibland förekomma t ex intyg/yttranden där det inte framgår vare sig vem som begärt det eller vilken frågeställning det skall besvara. Ibland verkar det som det föreligger en strategi att dölja vem som begärt en handling och ibland även vem som upprättat en handling. Någon gång kan delar av en handling inte bara ha en dold tillskyndare utan även ha direkt föreskrivits eller skrivits av en dold tillskyndare. Ett exempel är när det vid politiskt korsförhör av en kommunchef framkom att kommunalrådet hade utan att det framgick av texten föreskrivit vissa viktiga delar i en tjänstemannautredning, vilket tedde sig politiskt orimligt. I samband med forskning genereras ofta data av andra personer på forskarens tillskyndan. Detta kan vara problematiskt, speciellt om det antyds något om vad forskaren anser eller söker visa.

54. Mål- och funktionskriteriet, dvs vilket/vilka mål hos källan eller dokumentets tillskyndare föreligger eller antyds? Vilken funktion är det tänkt att dokumentet skall ha?
Har den som upprättat handlingen varit klar över vilken funktion den skall ha, t ex att den skall användas som bevisning i en domstol. Hur inverkar målen hos källan eller handlingens tillskyndare på t ex urval av information och tillförlitlighet?

55. Gemensamhetskriteriet för oberoende källor, dvs har tillsynes oberoende källor som lämnar likartade uppgifter något gemensamt, t ex i attityder, förhandsuppfattning, fördomar, intressen, organisationstillhörighet, försörjningsberoende m m? Kan det gemensamma tänkas ge upphov till att de oberoende källorna överensstämmer på icke-sakliga grunder?

56. Arbetskriteriet, dvs har källan lagt ner tillräckligt med tid och arbete på att sätta sig in i området och frågeställningarna? Har arbetet ägt rum nära i tid eller är det föråldrat? Ett exempel utgör en överläkare i barnpsykiatri som utfärdade ett yttrande utan att ha träffat ett barn på två år på grundval av gamla informationer och några nyare metodiskt godtyckliga och enbart felsökande anteckningar av en behandlingsassistent som vistats i familjens bostad. Yttrandet utfärdades på en socialförvaltnings tillskyndan med målet att kunna göra ett omhändertagande.

57. Osäkerhets- och tvekanskriteriet, dvs källan uttrycker språkligt en osäkerhet, brist på minne eller tvekan. Exempelvis kan osäkerhetsmarkörer som ”vet inte”, ”tror”, ”kan vara”, ”kanske”, ”nog”, ”väl”, ”är inte säker”, ”kan ha fel” etc förekomma. Allmän erfarenhet säger att människor inte sällan lämnar en felaktig uppgift, när de uttrycker osäkerhet/tvekan.

58. Självgynnandekriteriet, dvs källans tendens att framställa något på för sig själv fördelaktigt sätt, t ex lägga ansvaret för negativa förlopp på andra eller tillskriva sig själv förtjänsten av framgångar. Det är väl känt från socialpsykologisk attributionsforskning att människor ofta, inte alltid, tenderar att göra självgynnande attributioner (tillskrivningar), vilka ger en snedvriden bild av faktiska förhållanden. Även överdrivet självförtryckande/självklandrande påståenden kan i vissa sammanhang förekomma.

59. Tystnadskriteriet (argumentum e silentio), dvs källan nämner inte ett visst förhållande etc. Av detta kan inte med säkerhet sägas att förhållandet inte varit förhanden. Å andra sidan saknas stöd för existensen av förhållandet hos den aktuella källan. Ibland kan tystnad om något innebära att källan döljer, skyddar etc något eller någon/några. Torstendahl (1978, s108) menar att e silentio-argumentet i praktiken flitigt används och i allmänhet är enda sättet att konstatera att någonting inte ägt rum eller att ett förhållande inte förevarit. Om många källor inte framför ett visst förhållande, så föreligger en mängd e silentio-indicier, som leder till acceptans av påståendet att förhållandet inte existerat.

60. Tidsavståndskriteriet, dvs om en person erinrar sig något efter lång tid, t ex åratal, så utgör det utifrån minnespsykologisk forskning om uppkomst av bortfall, tillägg och minnesfel grund för att betvivla uppgiften. Härvid bör hänsyn tas till repetitionskriteriet, t ex bör många människor kunna minnas var de bott och arbetat även efter lång tid.

61. Utsagegenerationskriteriet, dvs frågan om en berättelse kommer direkt från källan eller utgör en andra-, tredje-, fjärdehands etc berättelse. Ju fler överföringar som skett desto större är anledningen till skepsis på grund av uppkomsten av fel vid överföringarna. Psykologiska experiment (t ex Elmgren, 1957) och forskning om ryktesspridning (t ex Allport & Postman, 1947) och skvaller (t ex Bergmann, 1993) belyser alla de fel som snabbt uppkommer även vid ett fåtal överföringar. I princip bör endast förstahandskällor accepteras. Även skriftliga överföringar kan ge upphov till fel. Det är t ex inget ovanligt att dialogutskrifter av polisförhör innehåller felaktigheter eller bortredigeringar eller att sociala utredningar innehåller fel i förhållande till som källor använda journaler eller barnpsykiatriska utlåtanden.

62. Ideologikriteriet, dvs det måste beaktas vilken ideologi som styrt datagenereringen i t ex observationer, intervjuer etc. Vissa procedurer för dataskapande är mer ideologikänsliga än andra. Intervjuer är känsligare än analyser av redan befintliga texter, som inte kan förändras genom undersökarens ideologi. Däremot kan ideologi tänkas påverka analysen i allt analysarbete. Det är därför viktigt att data och analysarbete är öppna för granskning. Det är även emellanåt uppenbart att teorier rymmer ideologiska ställningstaganden/perspektiv och är ideologiskt snarare än vetenskapligt grundade. Klargörande av ideologiska komponenter är därför viktigt vid granskning av teorier.
Inom utredningsarbete kommer ideologi inte sällan till uttryck i förfäktande av icke empiriskt grundade explicita eller implicita föreställningar i ideologins riktning. Organisationer kan genomsyras av uppsättningar av myter, som förvrider sakligheten. Klargörande av sådana myter, t ex likhets- och kontrollmyter inom socialt arbete, kan behöva ingå i ett källkritiskt arbete. Andra exempel på ideologier som påverkar uppgifter är vård- och terapiideologier, bristsökande ideologier samt teckenideologier rörande t ex psykisk störning eller sexuella övergrepp. Ideologiskt impregnerade framställningar måste avvisas ur saklig synpunkt. Ofta verkar ideologierna användas som stöd i försörjnings- och statusintressen.

63. Organisationspsykoskriteriet, dvs det framkommer ibland av dokument att organisationer tappar verklighetsanknytningen och uppenbarligen saknar insikt om detta (det behöver inte betyda att alla medlemmar saknar insikt). Ett exempel utgör socialförvaltningar som anser sig ta till vara barns intressen genom att agera i strid med resultat inom utvecklingspsykologisk forskning och genom att inte beakta barnens egna uppfattningar och intressen. Organisationspsykoser tar sig bland annat uttryck i undanhållande av uppgifter – speciellt klienters uppfattningar och resurser, i undanhållande av kritiska påpekanden från klienter, i evidensfabrikation, i förfäktande av logiskt och vetenskapligt ohållbara, inte sällan uppenbart paranoida, föreställningar och myter samt i förföljande strategier gentemot de människor organisationen har i uppgift att hjälpa. En implicit föreställning som förekommer är att de biologiska föräldrarna är farliga. Oförmågan hos organisationer att inse/medge/erkänna begågna fel utgör ett typiskt drag vid organisationspsykoser. Ett ofta förekommande exempel på ideologisering är att kritiskt tänkande, kritiskt ifrågasättande etc betraktas som uttryck för psykisk störning, avvikande personlighet etc. Detta kan tänkas leda till att den kritiska granskningen i vissa sammanhang blir svag eller obefintlig och även till att de som kräver saklighet blir förföljda. När starka irrationella processer förekommer finns grundad anledning att förkasta uppgifter och bedömningar.

64. Föråldrad uppgift-kriteriet, dvs allt eftersom tiden går blir en del, inte alla, uppgifter aktuella. Exempelvis kan påståenden om ett uppväxande barns beteende snabbt förlora i giltighet, t ex redan efter några få månader. I utredningar figurerar inte sällan flera år gamla, uppenbart föråldrade, påståenden om barn som om de fortfarande vore giltiga.

65. Motexempel-kriteriet, dvs kan motexempel till kategoriska påståenden uppbringas, så faller dessa. Exempelvis: “Missbrukare ljuger alltid“ är inte enbart ett logiskt omöjligt och vagt påstående till vilket empirisk grund inte redovisats utan faller även på grund av att motexempel kan uppvisas .

66. Generella erfarenhetskriteriet, dvs kan en källa enbart redovisa generella erfarenheter utan att kunna redovisa hur dessa uppnåtts utifrån data från en rimlig mängd enskilda fall så föreligger grund för att förkasta påståendena. Generaliseringar kan utgå från selektiv varseblivning eller selektivt informationsinhämtande och kan bygga på tankefel, minnesfel och önsketänkande. En ytterligare svårighet är att verkligheten ofta presenterat sig skevt i förhållande till den som skaffar sig erfarenheter, dvs. det kan vara så att vissa aspekter av verkligheten inte syns för iakttagaren. Det är bland annat därför svårt att lära vissa saker utifrån erfarenhet.

67. Replikkriteriet, dvs. föreligger replik från den som i viktiga avseenden beskrivs, värderas, kritiseras etc vad gäller person, handlingar, åsikter m m?

68. Monotonikriteriet, dvs mänskliga handlingar och händelseförlopp beskrivs som monotona i sammanhang, där monotoni är osannolik. Exempelvis används i påståenden ibland uttryck som ”aldrig”, ”alltid”, ”ständigt”, ”ingenting”, ”varje gång/dag/vecka”, ”överallt”. Överdrift eller fabulering föreligger ofta. Inte minst förekommer sådana uttryck vid gräl.

69. Ignorera barn-kriteriet, dvs i fråga som gäller barn är det uppenbart att barn/barnet inte tillfrågats. När vuxna uttalar sig för barns räkning (t ex om åsikter, preferenser, behov) utan att barn fått komma till tals, så bör påståendena förkastas. Detta är vanligt i olika utredningar som gäller barn. Kriteriet är ett mycket vanligt specialfall av aktörskriteriet.

70. Smicker-kriteriet, dvs det framgår att källan sannolikt vill ställa sig in hos någon person, grupp eller organisation och kommer med överdrivet positiva uttalanden gentemot denna. Källans påståenden bör under sådana betingelser ur saklig synpunkt förkastas, men det kan naturligtvis finnas andra grunder och intressen för att acceptera uppgifterna.

71. Förhalnings- och begränsningskriteriet, dvs källan förhalar utlämning av uppgifter eller lämnar dem efter påstötningar partiellt eller i sista stund, t ex dagen före domstolsförhandling, eller begränsar möjligheter att ta del av eller kritiskt granska material på ett anmärkningsvärt sätt eller hindrar t ex en klient från att använda biträde/ombud. Underliga förklaringar kan levereras. I t ex ett fall med misstankar om förfalskade uppgifter fick jag trots begäran inte lov att se i originaljournalen som överläkaren satt med utan fick nöja mig med en kopia, vilken är lättare att förfalska utan att det syns. Självklart uppkommer i sådana här fall misstankar om att det finns något att dölja och uppgifterna måste betraktas med skepsis. Det säger sig självt att den som förfalskar handlingar och uppgifter behöver tid för detta, varför en förhalning uppkommer. Flera fall av t ex journalhandlingar i olika versioner har kunnat konstateras utifrån min erfarenhet. I de fall begärda underlag inte alls lämnas ut förkastas källans påståenden.

Generella principer vid källkritiskt arbete

Sammanfattningsvis så används källkritiken för att på vetenskaplig grund misstänka, pröva och sålla bort påståenden, men ger inte några sanningsgarantier för de kvarvarande påståendena.

Följande principiella konstateranden kan göras:

I. Grundade misstankar utifrån ett eller flera kriterier eller andra vägande misstankar räcker för att förkasta uppgifter. Ofta föreligger misstankar utifrån flera kriterier samtidigt. I många fall räcker det med brist i ett enda kriterium för att förkasta en uppgift, t ex kan uppgifter utan redovisad saklig grund, källredovisning, precisering, tankeled eller dokumentation, inte godtas.
II. Den användare, beslutsfattare etc som står inför situationen att källkritiskt bedöma en uppgift bör väga in den risk som man är beredd att ta att uppgiften är felaktig. Ju mindre risk man vill ta, desto mer skärps de källkritiska kraven. Godtas en misstänkt uppgift så bör det ske efter att risk- och konsekvensanalyser genomförts.
III. Granskaren redovisar enbart grunderna för sina eventuella misstankar och behöver inte bevisa att uppgifterna är felaktiga, något som inte skulle vara möjligt för många felaktiga uppgifter. Principen är därför praktisk. Kontroller av uppgifter åvilar normalt den som hävdar en uppgift.
IV. Den som påstår något har bevisbördan, inte den som kritiskt förkastar påståendet.
V. En intressent, t ex en myndighet, kan överta en källas, t ex en anmälares, uppgift och hävda uppgiften. Därvid åvilar bevisbördan intressenten, som har källkritiskt ansvar.
VI. Kvaliteten på persondata i Sverige är för många registrerade uppgifter inte acceptabel, vilket drabbar människor (vuxna och barn) i form av integritetskränkningar, misstag, lidande etc och samhället i form av t ex ekonomiska och demokratiska kostnader. Det är viktigt att källkritiken skärps och det bör ses som en skyldighet inom berörda verksamhetsområden och professioner att bedriva källkritik.
VII. Det är lämpligt att dels inte dokumentera källkritiskt sett undermåliga uppgifter och dels skriva ner källkritiska reflektioner i anslutning till sådana uppgifter av tveksam karaktär som blivit dokumenterade eller dokumenteras.
VIII. Källkritik skall användas för att så långt möjligt ta fram tillförlitliga data/uppgifter till forskning och utredningsverksamhet samt till konstruktiv problemlösning, inte för att förtrycka utsatta människor, t ex genom att ensidigt eller i onödan ta fram och säkerställa negativa uppgifter om dem.
IX. Inte bara data/uppgifter skall underkastas källkritik – utan även teorier, bedömningar, argumentationer och allmänna påståenden. Den som övertar och använder en teori, bedömning eller påstående har ett källkritiskt ansvar.
X. Källkritiskt ansvarstagande innebär att inte använda eller vidareföra teorier, data/uppgifter, bedömningar, påståenden m m utan att ett källkritiskt arbete genomförts. Det innebär även att snarast möjligt korrigera felaktigheter, komplettera ofullständiga uppgifter m m som förts vidare. Alla som fått del av felaktigheter skall meddelas. [/size] [size=10][b]Litteratur[/b]

Allport, G. W., & Postman, L. (1947). The psychology of rumour. New York: Holt.
Andersen, S.A. (1993). Mundtlig historie og arbejdslivsforskning – belyst ud fra egne
undersögelser af århusianske arbejderes arbejdskultur. I B. Simonson & A.
Törnquist (red.). Arbete Genus Fackförening. Skrifter från Historiska institutionen i
Göteborg. Nr 3/1993.
Andersson, J., & Furberg, M. (1992). Språk och påverkan. 8:e rev uppl. Thales.
Axelsson, L., & Björck, E. (1997). Samtalsminne inom polisförhör med barn och
ungdomar. Högskolan i Örebro, Utredningsmetodiska forskningsenheten,
rapport/handledare: Bo Edvardsson.
Bacon, Francis (1520). Novum Organum (Det nya verktyget). Utdrag i K. MarcWogau,
Filosofin genom tiderna.
Bergmann, J. R. (1993). Discreet indiscretions. The social organization of gossip. New
York: Aldine de Gruyter.
Brehmer, B. (1980). In one word: Not from experience. Acta Psychologica, 45, 223-241.
Carlsson, I. På lögnens väg. Historiska bedrägerier och dokumentförfalskningar. Lund:
Historiska media, 1999.
Ceci, S., & Bruck, M. (1998). Children´s testimony: Applied and basic issues.Chapter
11 in W. Damon, I.E. Sigel, & K.A. Renninger, (Eds). Handbook of child
psychology, Vol 4. Chichester: Wiley.
Dahl, O. (1967). Grunntrekk i historieforskningens metodelaere. Oslo: Universitetsforlaget.
Decartes, René (1637). Discourse de la méthode (Avhandling om metoden).
Descartes, René (1641). Meditationes de prima philosophia (Betraktelser över den första
filosofin). Se utdrag beträffande Descartes´båda skrifter i K. MarcWogau (1967).
Filosofin genom tiderna. Bonniers, senare utgivning av Thales.
Duffy, B. (1993). Källanalys. Kap 6 i J. Bell (red). Introduktion till forskningsmetodik.
Lund: Studentlitteratur.
Edvardsson, B. (1996). Kritisk utredningsmetodik. Liber Utbildning.
Edvardsson, B. (1996b). Inlärningsfallet. Högskolan i Örebro, rapport.
Edvardsson, B. (1996c). Bordellfallet. Högskolan i Örebro, rapport.
Edvardsson, B. (1997a ). Om personuppgifters kvalitet, integritet m. m. Sid 677-691 i
SOU 1997:39 Integritet-Offentlighet-Informationsteknik. Betänkande av
Datalagskommittén, Justitiedepartementet. Stockholm: Fritzes.
Edvardsson, B. (1997b). Att utreda sexuella övergrepp: docent Svedin lägger pussel.
Högskolan i Örebro: Utredningsmetodiska forskningsenheten, rapport.
Edwards, D., & Potter, J. (1992). Discursive psychology. London: Sage.
Ehn, B. (1985). Från erfarenhet till text. Häften för kritiska studier, 18(2), 60-65.
Eley, G. (1989). Labor history, social history, alltagsgeschichte: Experience, culture,
and the politics of the everyday – a new direction for German social history? Journal
of Modern History, 61, 297-343.
Elmgren, J. (1957). Experimentell psykologi. En handledning. Stockholm: Scandinavian
University Books/Svenska Bokförlaget.
Erslev, K.R. (1958/1926). Historisk teknik. Den historiske undersögelse fremstillet i
sine grundlinier. Köbenhavn: Gyldendal.
Freeman, D. (1999). Mead´s Samoan fieldwork in retrospect. Chapter 12 in D. Freeman,
The fateful hoaxing of Margaret Mead. A historical analysis of her Samoan research.
Oxford: Westview Press.
Fure, O.B. (1984). Hverdagshistorie i tysk historieforskning. Problemer – perspektiver –
potentiale. (Norsk) Historisk Tidskrift, nr 4, 349-383.
Groeger, J.A. (1997). Memory and remembering. Everyday memory in context. Harlow:
Addison Wesley Longman.
Gudjonsson, G. (1992). The psychology of interrogations, confessions and testimony.
Chichester: Wiley.
Gunnarsson, N., & Kolterjahn, M. (1997). Experiment med tidsfördröjda
journalanteckningar. Högskolan i Örebro, Utredningsmetodiska forskningsenheten,
rapport/handledare: Bo Edvardsson.
Hansson, B. & Tuvesson, P. (1996). Använd huvudet rätt. Akademiförlaget. (tar upp
mycket rörande källkritik)
Hayakawa, S. I. (1964). Vårt språk och vår värld. Stockholm: Aldus/Bonniers.
Hesselgren, E., & Horgby, B. (1993). Är ”muntlig historia” något för historisk
arbetslivsforskning? I B. Simonson, & A. Törnquist (red.). Arbete Genus
Fackförening. Skrifter från Historiska institutionen i Göteborg. Nr 3/1993.
Hodne, B., Kjeldstadli, K., & Rosander, G. (red.) (1981). Muntlige kilder. Om bruk av
intervjuer i etnologi, folkeminnevitenskap og historie. Oslo: Universitetsforlaget.
Huff, D. (1958). Hur man ljuger med statistik. Natur och Kultur.
Kjeldstadli, K. (1989). Historisk antropologi. (Norsk) Historisk Tidskrift, nr 1, 50-65.
Krosnick, J.A. (1999). Survey research. Annual Review of Psychology, 50, 537-567.
Leth, G., & Thurén, T. (2000). Källkritik för Internet.. Stockholm: Styrelsen för
psykologiskt försvar, rapport 177.
Locke, J. (1690). An essay concerning human understanding (Avhandling om det
mänskliga förståndet). Se utdrag i K. MarcWogau
Loftus, E. (1982). Vårt minne. Stockholm: Liber.
Lynn, S.J., & McConkey, K.M. (1998). (Eds). Truth in memory. London: Guilford.
Maslow, A. (1967). The psychology of science. Chapt 10: Cognitive pathology.
McMahan, E.M., & K. L. Rogers (Eds), (1994). Interactive oral history interviewing.
Hillsdale, N.J.: Lawrence Erlbaum.
Moberg; V. (1953). Att övervaka överheten. Stockhom: Bonnier.
Moberg, V. (1956). Komplotterna: affärerna Unman och Selling. Stockholm: Bonnier.
Nationalencyklopedin. Översikt under uppslagsordet ”Källkritik”.
Nilsson, G.B. (1973). Om det fortfarande behovet av källkritik. Historisk tidskrift., 173-211.
Nordmark, K., & Nyholm, S. (1995). Grupptänkande. Ett hot mot beslutsfattandet på ett
socialkontor. Högskolan i Örebro, avd för psykologi, rapport/handledare: Bo Edvardsson.
Odén, B. 1975). Det moderna kritisk-historiska genombrottet i svensk historisk
forskning. Scandia, 41, 5-29.
Reisberg, D. (1997). Cognition. Exploring the science of the mind. New York: Norton.
(Se speciellt kap 14 angående introspektiva data)
Renvall, P. (1965). Den moderna historieforskningens principer. Stockholm: Natur och Kultur.
Rikspolisstyrelsen (RPS) rapport 1991:5 Vittnesförhör. Stockholm: RPS informationsenhet.
Robinson, W.P. (1996). Deceit, delusion and detection. London: Sage.
Rosenthal, R., & Rosnow, R.L. (Eds), (1969). Artifact in behavioural research. New York:
Academic Press.
Samelson, F. (1980). J.B. Watson´s little Albert, Cyril Burt´s twins, and the need for a
critical science. American Psychologist, 35, 619-625.
Scharnberg, M. (1993). The non-authentic nature of Freud´s observations. Vol , II.
Acta Universitatis Upsaliensis. Almqvist & Wiksell International.
Scharnberg, M. (1996). Textual analysis: A scientific approach for assessing cases of
sexual abuse. Vol I, II. Acta Universitatis Upsaliensis. Almqvist & Wiksell
International.
Scharnberg, M.(1997).Textanalytiska metoder: en introduktion. Högskolan i Örebro,
Institutionen för samhällsvetenskap, rapport.
Schiller, B.(1972). Samtidshistoria och källkritik. Historisk tidskrift, 2-14.
Schumaker, J.F. (1991).(Ed.) Human suggestibility. Advances in theory, reserch, and
application. London: Routledge.
Sjöberg, L. (1982). Aided and unaided decisionmaking: improving intuitive judgement.
Journal of Forecasting, 1, 349-363.
Sjöberg, L. (1989). Psykologen i vittnesbåset. Svenska Dagbladet 890103 under strecket.
Sjöberg, L. (1997). Mot bättre vetande. Folkvett, nr 1, 6-13.
Sund, L. (1997). Samtalsminne. Vilka fel kan uppstå vid omedelbar t samtalsminne?
Högskolan i Örebro, rapport/ handledare: Bo Edvardsson.
Thompson, P. (1978). The voice of the past: Oral history. Oxford.
Thompson, P. (1980). Det förgångnas röst. Den muntliga historieforskningens grunder.
Stockholm: Gidlunds.
Thorsen, L.E. (1990). Espionage and the subjective reflection on life-course interviews
as source material. Ethnologica Scandinavica, 20, 63-84.
Torstendahl, R. (1978). Introduktion till historieforskningen. Historia som vetenskap.
2:a uppl. Stockholm: Natur och Kultur.
Thurén, T. (1986). Orientering i källkritik. Är det verkligen sant? 2:a uppl. A&W.
Vansina, J. (1965). Oral tradition. A study in historical methodology. Penguin.
Weibull, L.(1913, 1918). Historisk-kritisk metod och nordisk medeltidsforskning. Lund.
Weibull, L. (1948-49). Stockholms blodbad och andra kritiska undersökningar.
Stockholm: Natur och Kultur.
Wolpe, J, & Rachman, S. (1960). Psychoanalytic ´evidence´: a critique based on
Freud´s case of Little Hans. Journal of Nervous and Mental Disease, 131, 135-148.
Voltaire, F. (1985). Fyra rättsskandaler: affärerna Calas, Sirven, Lally och de la Burne.
Stockholm: Ordfront.
Wächter, M. (1965). Hjärntvätt. En studie i beteendekontroll. Stockholm: Liber.
Vrij, A. (2000). Detecting lies and deceit. Chichester: Wiley.

Anm.
En engelskspråkig version, där kriterierna har grupperats i 11 kategorier finns. Denna version tar även upp en del principer vad gäller etik och ansvar.
Edvardsson, B. (1998). The need for critical evaluation of information: Criteria, principles and responsibility. Paper presented at the 18th International Conference on Critical Thinking, Rohnert Park, USA, Aug 1-4, 1998.