..och det fortsätter..

Vanvårdad_01_LL

”Fallet med åttaåriga Yara som dödades i Karlskrona, trots flera larm om att hon for illa, är inte unikt..”, skriver man i pressen i dessa dagar då fallet är uppe i rättsinstanserna. Tiotusentals anmälningar inkommer varje år om barn som misstänks fara illa. Ivo:s rapporter talar sitt tydliga språk (Insp. för vård och omsorg). Vi styvbarn kan konstatera att vi på inget sätt har nått vägs ende när det gäller vanvårdsfrågorna.

Vi ser att det finns fortsatt brister i samhällets omtanke och skydd för barnen. Det är inte bara en skyddsbarriär runt barnen som bryts igenom när barnen vanvårdas eller mördas, det är flera på rad. Omtanken från föräldrarna, fosterhemmen, sociala skyddsnät, osv är några av de barriärer som störtas i gruset. Vad kallas ”Barnhemsungar, hitteungar, horungar, etc” idag? Jag tror inte de övergivna barnen har sådana epitet idag. Jag tror att de möts av den stora likgiltigheten! Hur hanterar vi en sådan sak?

Skall vi i vår förening kunna vara ett pålverk för de utsatta barnen och en kraft att räkna med i samhället, så krävs det att vi nu på allvar tar tag i vår tredje och uttalade målsättning med föreningen.

Dock kan jag till viss del konstatera att även vår förening tycks ha glidit in i en förlamande tystnad där bara några få försöker hålla flaggan i topp för de vanvårdade och familjehemplacerade. Så kan vi inte ha det längre. Bara för att man själv känner sig villsen eller har erhållit en statlig ersättning som plåster på såren, så behöver man inte glida in i samma likgiltighetstillstånd som samhället i övrigt. Vi är många som har hjälpt och stöttat våra medlemmar genom åren och vi kräver inget mer än så av dem som tagit sig igenom nålsögat.

Jag manar nu alla medlemmar och icke medlemmar som delar vår erfarenhet när det gäller vanvård och erfarenhet av familjehemsplacering , att ta ett steg framåt och hjälp till i vårt arbete i föreningen. Skall vi vara starka i vårt arbete så behövs vi alla ute i våra lokalföreningar runt om i landet. Vi behöver vara många fler som delar på de löpande uppgifterna och vi behöver fylla upp med aktörer i föreningens olika funktioner och uppdrag. Utbildningar och stöd tillhandahåller man i allt detta. Känner några av Er att Ni kan bistå med pengar i stort och i smått, se då denna möjlighet på vår hemsida //styvbarn.se. Inga medel – inga mål.. Det är nu det gäller och inte senare…

/Robert Wahlström Förbundsordförande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *