God storhelg till alla styvbarn och medlemmar

Rfss_Hälsning_LL
Inför Julen och därefter,

Den största familjehögtiden står nu inför dörren. Jag skulle tro att det finns lite blandade känslor för oss styvbarn också, inför denna stora helg. För många blir det åter en samling med familjen med stoj, skratt, god mat och samkväm. För några är detta kanske en jobbig helg i ensamhetens tecken. Kanske har någon av våra lokalföreningar med tillgång till lokaler, ordnat ett knytkalas för medlemmar som vill komma tillsammans nu inför jul och nyår. Möjligen har man själv sökt sig till andra liknande sammankomster som man brukar hålla i alla kommuner. Jag hoppas att vi alla skickar varandra en tyst tanke fylld av kärlek, värme och viljan på en ljusare framtid. Själv tänder jag ett ljus för alla oss vanvårdade denna kväll.

Nu närmar vi oss också den sista december då sista möjligheten att lämna in sin ersättningsansökan gäller. Själv har jag känt av detta då många människor har kontaktat mig för att få hjälp med sina ansökningar. Jag har haft upp till fyra telefonsamtal om dagen som mest och ett antal dagar framåt är fortfarande bokade för stöd åt medlemmar i detta ärendet. Jag hoppas att Ni som inte har lyckats nå mig på telefonen har överseende med detta då man inte hinner med så mycket som man skulle. Men vi jobbar på till den sista december med allt vad vi hinner. Om än det bara blir ett samtal över telefonen. Nu är det inte meningen att vi skall lägga oss ner och ge upp med denna frågan efter detta datum. Vi är en förening som skall fortsätta att bekämpa vanvård, men också söka nya vägar att utkräva ersättning där så har skett. Jag hoppas därför att vi alla bidrager till detta arbete i den mån var och en kan.

Vi har haft ett verksamhetsår med blandat inslag. Jag har av nödvändighet tvingats dra åt bromsen till många aktiviteter som skulle ha varit välkommet i vårt fortsatta arbete. Men alla aktiviteter kräver sin ekonomi och den har vi inte i den utsträckning vi skulle önska. Men vi har kämpat på ute i organisationen efter förmåga. En eloge skall vi ge åt Göteborgsgruppen som med sina engagemang har varit vår synligaste grupp utåt. Även andra lokalgrupper har kämpat på. Jag kan bara nämna Skara, Borås, mm, som exempel. Heder åt Borås som har tagit upp utmaningen på hur vi skall jobba med den yngre gruppen som varit vanvårdad efter 1980 och som står utanför nuvarande ersättningsrätt. Vi har trots ekonomiska svårigheter genomfört Almedalsveckan, gjort besök i liknande organisationer i Danmark, mm. Vi har synts i media och vi har varit med och påverkat och deltagit där det har varit möjligt och året är ännu inte ett avslutat kapitel.

Enskilda medlemmar har också vunnit uppmärksamhet genom sitt arbete. Per Asp har visat vägen genom att omvandla ett problem till en konkret lösning för utsatta människor. Jag vill också framhålla att vi har en person som har dragit ett tyngre lass än någon annan detta året. Det är Benny Jacobsson som oförtrutet har kämpat nästan ensam på kansliet med sådana uppgifter som är absolut nödvändiga, men föga glorifierande i vårt vardagsarbete. Han har också upprätthållit viktiga kontakter för oss som organisation. Han har även satt undan tid till att söka kontakter åt vår organisation vid privata resor utomlands. Om jag har glömt något eller någon i detta sammanhang så får Ni ursäkta en tidvis stressad medlem. Jag vet att det finns många där ute som bidrager till vår verksamhet. Ett tack till Er alla från Västkusten till Gotland i öster och från Norrland i norr till Skåne i syd.

Själv har jag besökt en del av våra lokalföreningar där även Benny varit med vid några tillfällen. Det är alltid berikande att komma ut bland medlemmarna och ta lärdom om de villkor man har på lokalplan. Att vara ett stöd åt medlemmarna inför Ersättningsnämnden och som jag nämnde tidigare, har varit mitt tyngsta jobb under året. Det har blivit en hel del medlemmar i Skåneland som suttit vid mitt köksbord där vi jobbat med ansökningarna. För övriga landet så har telefonen fått gälla. Det är inte den bästa lösningen att jag som ordförande sitter nere vid landets södra ände med tanke på resor, kontakter, mm. Men detta hoppas jag skall lösa sig med valet till nästa ordförande.

Vi har en hel del att stå i inför kommande år. Skall vi överleva som organisation så behövs det ett engagemang i våra framtidsfrågor. Om ett par veckor upphör ersättningsfrågan i nuvarande utformning. Ersättningsnämnden har sedan ett år ca på sig att göra klart sitt arbete med inkomna ansökningar. Sedan är deras uppdrag slutfört och det är inte längre deras eller vår huvudfråga heller. Det betyder inte att vi har lagt ner ersättningskravet i vårt arbete. Men vi har att formatera oss kring nya frågeställningar här. Vi har också uppgiften att fundera på vår roll som stödjande organisation för familjeomhändertagna och som en viktig instans i arbetet att få bort fortsatt övergrepp och vanvård bland barn. En annan viktig roll vi har att utveckla, är hur vi skall kunna vara den organisation på central- men framförallt på lokalplanet dit medlemmarna kan komma till med värme, erfarenhet och omtänksamhet för alla Styvbarn.

Mycket kan sägas i dessa frågor vi har att arbeta med, men det mesta skall nog sägas ute i lokalföreningarna. Jag hoppas att vi alla får ladda våra batterier under kommande storhelg och att vi samlas igen efter nyår med nya krafter inför kommande utmaningar.

Kram på Er alla..

Robert Wahlström,
förbundsordförande
Riksförbundet för Samhällets Styvbarn
 

En kommentar till “God storhelg till alla styvbarn och medlemmar

  1. Hej, Robert!

    Varmt TACK för ditt fina brev, det kändes bra ända in i hjärteroten!

    Nu tar vi nya tag och kämpar för upprättelse till ”1980-gruppen” och ser till att de barn och ungdomar som samhällsvårdas idag får bästa möjliga chans till personlig utveckling och bästa möjliga förutsättningar till ett självständigt liv med delaktighet och självbestämmande!

    Varma hälsningar och kramar

    från

    Lars Lundberg i Skara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *