Berättelser
I menyn till höger finns länkar till berättelser som människor har mejlat in till oss, där de delar med sig av sina livshistorier. Ett stort tack till alla er som har delat med er.
Vill du berätta om din upplevelse på barnhem och/eller i fosterhem? Då mejlar du till oss på mejlen styrelsen(at)styvbarn.se så lägger vi upp din berättelse här. Du kan även använda vårt kontaktformulär
Boktips
”Allt hade hänt effektivt och snabbt och redan nästa dag var vi på barnavårdsnämndens klädlager på Vasagatan, en källare full av kläder och hyllor fulla av skor. Utrustningslistan prickades av och kläderna och allt annat jag skulle ha med mig packades i papperskassar………. Det fick bli ett hastigt avsked innan tågmästaren visslade i sin pipa. Tid för avgång. Dörrarna stängdes. Vi hittade våra platser, jag satte mig och tittade ut genom tågfönstret, perrongen var tom, mamma som redan hade vinkat blev allt mindre för att slutligen försvinna……. Jag tittade ut och marsdagen blev allt mörkare. Kil ropades ut och nu var det inte så långt kvar. Bara vi hade passerat Arvika så var det ungefär en halvtimme kvar till Charlottenberg. Jag kände mig ensam och ledsen och tänkte alltmer på dem där hemma. Jag tänkte på min lillebror. Jag tänkte på min syster. Jag tänkte på mamma och pappa och många av mina kamrater som ännu inte visste vad som hänt mig”
Läs mer om Kennet Fontaines öden som fosterbarn i berättelsen Brevet som aldrig kom ur antologin Det är ju inte jag som gjort fel. Boken kan beställas genom föreningen, Liv I Sverige som har sammanställt den. Antologin består av berättelser från 14 personer.
Vill du berätta om din upplevelse på barnhem och/eller i fosterhem? Då mejlar du till oss på mejlen styrelsen(at)styvbarn.se så lägger vi upp din berättelse här. Du kan även använda vårt kontaktformulär
Boktips
”Allt hade hänt effektivt och snabbt och redan nästa dag var vi på barnavårdsnämndens klädlager på Vasagatan, en källare full av kläder och hyllor fulla av skor. Utrustningslistan prickades av och kläderna och allt annat jag skulle ha med mig packades i papperskassar………. Det fick bli ett hastigt avsked innan tågmästaren visslade i sin pipa. Tid för avgång. Dörrarna stängdes. Vi hittade våra platser, jag satte mig och tittade ut genom tågfönstret, perrongen var tom, mamma som redan hade vinkat blev allt mindre för att slutligen försvinna……. Jag tittade ut och marsdagen blev allt mörkare. Kil ropades ut och nu var det inte så långt kvar. Bara vi hade passerat Arvika så var det ungefär en halvtimme kvar till Charlottenberg. Jag kände mig ensam och ledsen och tänkte alltmer på dem där hemma. Jag tänkte på min lillebror. Jag tänkte på min syster. Jag tänkte på mamma och pappa och många av mina kamrater som ännu inte visste vad som hänt mig”
Läs mer om Kennet Fontaines öden som fosterbarn i berättelsen Brevet som aldrig kom ur antologin Det är ju inte jag som gjort fel. Boken kan beställas genom föreningen, Liv I Sverige som har sammanställt den. Antologin består av berättelser från 14 personer.