Utredning lyfter fram barnets perspektiv men glömmer skolan

Samhällets Styvbarn är remissinstans för den nya lagen om barns och ungas rätt vid tvångsvård. Vi tycker att det är glädjande att så många av förslagen till den nya lagen präglas av barnets perspektiv. Samma sak tyckte övriga deltagare i det remisseminarium som hölls den 19 oktober. Men något viktigt saknas: med tanke på hur viktiga skolresultaten är för en människas fortsatta liv så är det tråkigt och förvånande att utredningen inte föreslår tydligare regler när det gäller placerade barns utbildning.

Seminariet inleddes av Camilla Sköld, ordförande i Svensk socialpolitisk förening. Håkan Ceder gjorde sedan en bra och tydlig genomgång av några av förslagen och resonerade lite kring bakgrunden. Det är framför allt fyra punkter som är viktiga: Att behovet av reformerad tvångsvård handlar om de mest utsatta barnen. Att det har skett små förändringar i den här lagen sedan 1980-talet. Att barnkonventionen blir lag. Att övriga Norden ligger längre fram vad gäller de flesta delar av det här området.

Därför är det glädjande att se hur barnrättsperspektivet genomsyrar förslagen i utredningen. Bland annat ska barnets röst höras mycket mer i samband med placering. Eftervård föreslås bli obligatorisk tills den unga är 22 år, och hälsokontroller ska göras inför varje placering.

I panelen på seminariet deltog: Fredrik Malmberg, Barnombudsmannen, Katarina Alexius, docent Stockholms universitet, Lotta Persson, Föreningen Sveriges Socialchefer och Fredrik Hjulström, projektledare Nordens Välfärdscenter. Seminariet var fullsatt med representanter från de olika remissinstanserna och andra intresserade.

I panelen var man överens om att det tydliga barnperspektivet i utredningen är välkommet. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg sa att det inte är ofta han blir rörd när han läser en statlig utredning men i det här fallet blev han det för att barnets rättigheter så tydligt lyfts fram. Det här, tycker han, blir en övning för oss remissinstanser att skriva även det vi tycker är bra i en utredning och inte bara lyfta fram det vi tycker behöver ändras.”

Under paneldiskussionen framgick det att socialsekreterare anser att nuvarande LVU är otydlig och krånglig. Den nya lagen är tänkt att vara mer pedagogisk och överskådlig. Då kan man också ställa tydligare krav på vården. Detta kan leda till, inte bara att barnen mår bättre utan också att arbetssituationen för socialsekreterarna förbättras. Att få behålla kompetent personal i socialtjänsten gynnar ju alla, inte minst barnen. Samtidigt finns en oro för att den nya lagen innebär mer arbete för en redan överbelastad socialtjänst. Därför är det viktigt att Barnkonventionen genomsyrar allt arbete istället för att bli ett merarbete utöver de ordinarieuppgifterna.

Barnombudsmannen berättar att i barns egna berättelser framkommer gång på gång att de vill bli lyssnade till och respekterade. Se oss som människor, brukar de säga, inte som objekt eller ett föremål.

Det återstår att se om det äntligen blir någon ändring på det nu när Barnkonventionen ska ligga till grund för den nya lagen och implementeras i utbildningar och i arbetet med utsatta barn.

Lotta Olsson berättar att när hon var ny som utredare fick hon rådet att alltid sätta upp ett foto av det aktuella barnet och det är något hon har haft stor nytta av. Det är så lätt att ha ett föräldraperspektiv. Hon sitter i Ersättningsnämnden för vanvårdade och berättar att många av de vanvårdade berättar att de inte vet varför de blev placerade. Hon efterlyser insatser till familjer innan de blir placerade. Förebyggande insatser är viktiga och att alla parter är väl förberedda inför en placering.

Det negativa med utredningen, var många överens om, är att man inte har satsat ordentligt på placerade barns utbildning. Trots att man vet hur viktigt, ja, helt avgörande utbildning är för en människas fortsatta liv så har man inte angett några tydligare regler på det här området. SkolFam är till exempel ett verktyg som har gett dokumenterat effekt för bättre skolresultat. Men idag har bara 25 av 290 kommuner detta utmärkta verktyg för att förbättra ett barns chanser. Där fegar man ur, anser Barnombudsmannen. Man har försatt tillfället i den här utredningen att peka med hela handen. Och det är inte för att man inte kan, säger han, utan för att det finns en prislapp på det.

På bland det viktigaste området saknas alltså konkreta förslag. I en utredning som i så hög grad genomsyras av barnperspektivet vore det dumt att inte lägga förslag som stärker skolans roll för de placerade barnen.

Den 30 november är det dags för oss att lämna vårt remissvar. Det blir intressant att se vad utredningen därefter kommer att komma fram till.

Caroline Bexius