Vad visar besluten från Ersättningsnämnden? Del 1

Innan semestern skrev jag fyra bloggartiklar om Ersättningsprocessen i siffror. Där beskrev jag vad statistiken från Ersättningsnämnden visade. Jag ska nu redogöra för en granskning av besluten från Ersättningsnämnden. I den verksamhetsplan för 2015 som vår årsstämma antagit är en av punkterna att vi ska följa upp och granska Ersättningsnämndens beslut.

En del av det som jag beskriver i denna artikel redogjorde jag för på styrelsemötet i början av augusti. Styrelsen fick då också läsa avidentifierade beslut från en slumpvis vald dag. Styrelsen kunde konstatera att det var skillnad på de ansökningar som beviljats och de som fått avslag.

Det är Samhällets Styvbarns uppfattning att Ersättningslagen är alldeles för sträng, och att den utesluter många som varit vanvårdade. Det hade varit bättre med en graderad ersättning, så fler kunnat få ersättning.

När vi återkommande granskar Ersättningsnämndens beslut så är det Ersättningslagen vi utgår ifrån, inte från den lag vi skulle velat ha. Men vi fortsätter att arbeta för att de som vanvårdats men ändå fått avslag, eller de som vanvårdades efter 1980, ska kunna få ersättning.

* * *

I skrivande stund har Ersättningsnämnden fattat en bit över 4000 beslut. Att granska alla dessa är inte möjligt för en person att klara på fritiden. Istället måste ett urval göras. Urvalet har gjorts på detta sätt:

Utgångspunkten var att samtliga beslut under 5 veckor vartdera året 2013, 2014 och 2015 skulle granskas, cirka 200 beslut per år. Syftet var att kunna se tendenser eller förändringar i besluten. Det skulle av samma skäl vara beslut från samma tid vartdera året. Men eftersom Ersättningsnämnden 2013 ännu inte kommit upp i ca 40 beslut per vecka, så granskades samtliga beslut från 8 veckor för att komma upp i samma antal beslut (cirka 200). Besluten är från samma tid vartdera året (5-8 veckor under andra kvartalet). Inga beslut har utelämnats från de granskade perioderna.

Från 2013 är det 198 beslut under 8 veckor, från 2014 184 beslut under 5 veckor, samt från 2015 214 beslut under 5 veckor. Sammanlagt 596 beslut, vilket utgör 15,5 procent av alla beslut som då hade tagits av Ersättningsnämnden. Detta är nästan vart sjätte beslut, så resultatet bör vara någorlunda representativt för alla besluten. Vad gäller könsfördelningen för de sökande i urvalet så är den jämn (295 kvinnor, 301 män).

Undersökningen har gjorts så att dessa beslut har lästs och uppgifter har registrerats i ett Excel-dokument. Det ska tilläggas att det är avidentifierade beslut, så man kan inte se vems ansökan de olika besluten rör. Därefter har de registrerade uppgifterna behandlats statistiskt.

Från besluten har följande registrerats:

• bifall eller avslag
• kön
• lagstöd; alltså vilken barnavårdslag som användes för omhändertagande
• var vanvård rapporterats av de sökande, barnhem eller fosterhem
• olika slag av vanvård (misshandel, sexuella övergrepp, psykiska övergrepp, utnyttjad i arbete, kränkande behandling, försummelse)
• muntlig förhandling; om muntlig förhandling hållits
• stödbevisning; har någon form av stödbevisning funnits (vittne, journalanteckningar, eller annat)
• vanvårdsutredningen; har den sökande varit intervjuad av vanvårdsutredningen
• skäl för avslag; dessa har indelats i fem grupper: ej allvarlig art, ej omhändertagen vid vanvården, ej samband med vården, delvis efter 1980, övrigt (t.ex. vaga uppgifter, minns ej).

Beviljade och avslagna ansökningar

För att beviljas ersättning ska, enligt ersättningslagen, flera kriterier vara uppfyllda:

• Den sökande ska ha varit omhändertagen någon gång mellan 1920 och 1980
• Den sökande ska ha varit utsatt för övergrepp eller försummelser av allvarlig art
• Övergreppen eller försummelserna ska ha samband med den sociala barnavården
• Den sökande ska ha varit omhändertagen med stöd av de barnavårdslagar som gällde

Samtliga dessa kriterier ska vara uppfyllda för att man ska få ersättning. Det finns sökande som varit utsatta för allvarliga övergrepp, men som inte varit omhändertagna med stöd av barnavårdslagen, eller där övergreppen skett utanför vården eller efter 1980. De kan enligt lagen inte få ersättning, hur orättvist det än är.

Medan andelen som fått ersättning har minskat sedan 2013, har andelen som fått avslag ökat. I diagrammen nedan kan vi se hur beviljade ansökningar och avslag fördelat sig under de undersökta perioderna 2013-2015. Som jämförelse har en genomsnittslinje för beviljade respektive avslagna ansökningar lagts in.

1_beviljade

2_avslag

Anledningen till denna utveckling mellan 2013 till 2015 är att de behandlade ansökningarna har ändrat karaktär. Jag ska här kort nämna dessa förändringar, och sedan i detalj visa hur det ser ur:

• De som beviljats ersättning har i samtliga fall varit utsatta för vanvård (övergrepp eller försummelse) av allvarlig art. Det har inte skett några större förändringar i typen av vanvård de rapporterat. Det är ungefär lika stor andel som rapporterat sexuella övergrepp, utnyttjande i arbete, kränkningar och särbehandling under alla de tre undersökta perioderna 2013-2015. Däremot har andelen som rapporterat misshandel minskat något, medan andelen som rapporterat försummelse ökat något.

• En annan förändring i de beviljade ansökningarna är att de 2013 till större delen gällde omhändertagna före 1960, medan de sökande som beviljats ersättning 2015 till större delen var omhändertagna efter 1960.

• En annan förändring är att fler av de beviljade ansökningarna 2013 rörde sökande som var omhändertagna på barnhem, medan detta minskat rejält 2015.

• Vad gäller de ansökningar som fått avslag, så finns det förändringar i skälen för avslag. De som fått avslag för att de inte varit omhändertagna enligt barnavårdslagen vid tiden för vanvården har ökat rejält. Detsamma gäller de som fått avslag för att vanvården helt eller delvis inte haft samband med vården. Den andel som inte beviljats ersättning eftersom deras berättelser är för vaga, eller för att de saknar egna minnen, har också ökat. Dessa tre gruppers andel av avslagen har ökat från 33,5 procent 2013, till 61,4 procent 2015.

• Samtidigt har den andel som fått avslag enbart med motiveringen att vanvården inte varit av allvarlig art sjunkit från 62,5 procent till 37 procent. Men i absoluta tal har ingen förändring skett i antalet sökande som fått avslag på denna grund. Det är cirka 50 avslag i varje period 2013-2015 som motiverats enbart med att vanvården inte varit av allvarlig art (exakta talen är 50, 48, respektive 50 dessa tre perioder 2013-2015).

• Detta visar att Ersättningsnämnden inte skärpt tolkningen av vad som är allvarlig art. Hade nämnden gjort det skulle antalet avslag på den grunden ha ökat mellan 2013 och 2015. Den förändring som har skett är att allt fler ansökningar innehåller rapportering av vanvård från tider då den sökande inte var omhändertagen enligt barnavårdslagen, eller rapporterar vanvård som inte haft samband med vården. Det är därför andelen avslag ökat mellan 2013 och 2015.

Från 2013 till 2015 har alltså ansökningarna förändrats, vilket förklarar att färre får ersättning 2015. Dessa förändringar ska nu granskas i detalj.

(Fortsättning: Del 2.)

En kommentar till “Vad visar besluten från Ersättningsnämnden? Del 1

  1. Jag och min lillasyster fick avslag för att vi inte kunde styrka att vi varit omhändertagna enligt barnavårdslagen. I vårt fall ett 100 % faktum eftersom alternativ inte fanns.

    Det var oerhört tråkigt – att inte bli trodd. Jag skrev till berörda kommuner, förklarade läget och begärde en skriftlig redogörelse av hur man gått tillväga vid arkivering av våra handlingar samt hur så mycket om oss inte alls fanns dokumenterat. Endast korta inlägg/journalanteckningar fanns. Och vi var omhändertagna i 12 år!

    När jag begärde denna förklaring så fick jag bara svaret att inget fanns om oss. Senare var det en kvinna på kommunen som gjorde sig till känna och berättade att hon aldrig slutat leta efter våra papper. En dag när jag satt på tunnelbanan på väg hem från jobbet ringde någon från okänt nummer. Jag tänkte strunta i att svara men gjorde det ändå. Kvinnan som ringde sa på klockren skånska – Är det du Christin? Ja sa jag!, hon lät högtidlig och med en något rosslig röst när hon sa, -Jag har hittat det du behöver Christin till ersättningsnämnden, alltså nämndens beslut om omhändertagande av er enligt barnavårdslagen…..

    Jag skrev genast en ny ansökan och förklarade för nämnden att ansökan redan, i princip var behandlad av nämnden och att det enda som saknades var just detta dokument som nu tillförts – nämndens beslut om omhändertagande enligt barnavårdslagen 1976. Men, vi hamnade sist i kön – efter att redan ha väntat i år. Vi har ännu inte hört av nämnden angående vår andra ansökan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *