Vad kan göras åt alla avslagen?

Det går nu inte längre att söka ersättning för vanvård, övergrepp och försummelser medan man var omhändertagen som barn. När ansökningstiden gick ut vid årsskiftet hade 5.285 ansökningar kommit in. Lite drygt 300 av dem är sådana som fått avslag men sökt en andra gång innan tiden gick ut. Totalt har alltså närmare 5000 personer sökt ersättning.

Den senaste statistiken, från i måndags, säger att 3.168 beslut är fattade. 1.550 sökande har fått ersättning, medan 1.618 har fått avslag. Det betyder att 51 procent har fått avslag, alltså mer än hälften. Tyvärr kommer nog mängden avslag att öka.

För många av dem som fått avslag är det att bli kränkt ännu en gång. För en del har det varit traumatiskt, att åter riva upp såren från barndomens övergrepp och sedan ändå bli utan ersättning.

Det är uppenbart att upprättelseprocessen inte fungerar som upprättelse för de flesta av de vanvårdade. Även en del av de politiker som fattade beslut om ersättningslagen säger att det blev fel.

Vad kan man då göra åt detta? Man måste försöka rätta till det som blivit fel, så att alla som varit vanvårdade kan känna att de inte lämnas utanför upprättelsen. För upprättelsen kan inte stanna vid ursäkten i Stockholms stadshus. Vi har hela tiden sagt att ursäkten måste följas av en ekonomisk ersättning, som ett handfast bevis för ursäktens allvar. Därför måste vi arbeta för att så många som möjligt, inte bara en minoritet, får en ekonomisk ersättning.

För att kunna arbeta för en förändring måste man förstå vad felet är. Felet är att det bara finns ett ersättningsbelopp, som också är högt för svenska förhållanden. Eftersom det bara finns ett ersättningsbelopp så har politikerna bestämt att det beloppet endast ska gå till de allvarligaste fallen av vanvård. De andra blir utan. Och ersättningsnämnden är sedan tvungen att följa vad lagstiftarna bestämt.

*  *  *

Samhällets Styvbarn ville ha en graderad ersättning som i Norge. Då hade fler kunnat få ersättning. I Norge ser statistiken för den statliga ersättningen 2007-2013 ut som i diagrammet nedan.

ersättning_i_norge

(Statistiken är sammanställd från Statens sivilrettsforvaltnings årsrapporter.)

Totalt avgjordes 3.312 ansökningar om statlig ersättning åren 2007-2013. Av dessa fick 5,3 procent avslag. En tredjedel av de sökande fick mellan 201.000 och 300.000 kronor. Resten fördelade sig som i diagrammet.

De flesta som sökte den statliga ersättningen i Norge fick någon ersättning. Så hade det kunnat vara i Sverige också, om ersättningen varit graderad. Istället fick vi en ersättningslag med ett enda belopp, och de flesta blir utan ersättning.

*  *  *

Samhällets Styvbarn kan självfallet inte överge dem som fått avslag. Vi måste försöka ändra det som blivit fel och orättvist. Men det går inte att kämpa för att alla ska få det högsta beloppet. Det riskerar att bara bli en markering, men utan resultat för dem som fått avslag. Det går inte att stämma staten, eller gå till Europadomstolen. Att försöka det vore rättshaveri. Istället måste vi få med politikerna på en lösning som ger alla vanvårdade en ersättning och visar dem att ursäkten var allvarligt menad.

Samhällets Styvbarns styrelse diskuterade avslagen på sitt senaste möte och bestämde sig för det förslag som finns i vårt uttalande idag.

Förslaget är i korthet detta: Alla de som varit vanvårdade, men fått avslag av ersättningsnämnden tillerkänns ett belopp som är lägre än 250.000 kronor. Det säger sig självt att det inte får vara oskäligt lägre. På så sätt skapas i efterhand det som borde funnits från början: En graderad ersättning. Det blir en graderad ersättning i två nivåer, men det är bättre än bara en nivå som ställer de flesta utan ersättning.

Detta är också viktigt för dem som berörs av vanvård efter 1980. Vi kommer att fortsätta kämpa för dem som vanvårdades efter 1980, och vi kommer att kämpa för att de inte ska behöva utsättas för sådana avslag som de före 1980. För oss är det självklart att de måste få en graderad ersättning.

*  *  *

Men är detta möjligt att nu i efterhand tillerkänna de som vanvårdades en ersättning? Det är möjligt, om bara viljan finns. Allt fler politiker inser att ersättningslagen inte blev bra, och en del förfäras över mängden avslag. Därför ska vi arbeta för att få politikerna med oss på detta. Regering och riksdag måste ta ansvar för att ersättningslagen slår så orättvist att de flesta vanvårdade blir utan ersättning. Vi erbjuder här en lösning.

Men är det möjligt att rätta till felet utan att göra om hela ersättningsprocessen? Ja, det bör vara möjligt i de allra flesta fall. För Ersättningsnämnden förnekar vanligen inte att den sökande varit vanvårdad, utan säger t.ex. ”Det finns inte anledning att ifrågasätta sökandens uppgifter om övergreppen”, ”Nämnden finner att de övergrepp och försummelser som sökanden har redogjort för inte är av sådan allvarlig art att ersättning enligt ersättningslagen kan utgå”, osv. Den sökande har alltså varit utsatt för vanvård.

Ersättningslagen och Ersättningsnämnden behöver utvärderas när nämndens arbete är klart. Senast då är det dags för regering och riksdag att ta sitt ansvar och ge dem som fått avslag en möjlighet till graderad ersättning.

2015-02-12
Benny Jacobsson

6 kommentarer till “Vad kan göras åt alla avslagen?

  1. Hej Benny
    Mycket klokt förslag med en möjlighet till graderad ersättning. Då blir alla vinnare.

    Hälsningar
    Peter Öström

    1. I skrivelsen står att 250000 är ett högt belopp. Jämfört med vad? Enskilda övergrepp? De som vittnar om tortyrliknande förhållanden i isolering under mycket lång tid bör jämföras med det i vätderingen

      1. Hej Elin. Vad vi säger är att ersättningsbeloppet 250.000 är högt för svenska förhållanden. Givetvis borde de som utsatts värst ha fått mer än så, men tyvärr är svenska ersättningar och skadestånd ofta låga i jämförelse med andra länder. Men 250.000 är högt för svenska förhållanden, om man jämför med andra svenska ersättningar. Ersättningen för tvångssterilisering var 175.000, för HIV-smitta vid blodtranfusion i sjukvården var 260.000. Skadestånd vid våldtäkt är sedan 2013 normalt 100.000 (tidigare var det lägre). Problemet med ersättning för vanvård är att det bara finns ett belopp. Om ersättningen varit differentierad hade sådana brott som du nämner kunnat ersättas högre. Hälsningar, Benny

  2. Jag var uppe på ersättningsnämnden och fick redogöra för mina upplevelser. Det kändes som ett lotteri. Jag var fyra år när jag utsattes för mina övergrepp och hur är det överhuvudtaget möjligt att gradera det som man utsatts för? Det värsta som man utsatts för kan vara helt förträngda och hur skall de kunna veta det?
    Enligt direktiven så skall de ta hänsyn till den behandling som ansågs normal på den tiden. I det perspektivet kan man förstå den stora avslagsmängden. Men vi lever i nuet med de ärren vi åsamkats. En utredning som leder fram till en lag om differentierad ersättning är rätt och rimlig.

  3. Vad görs i dagsläget för de vanvårdade barn som blev utan ersättning? Är det fortfarande aktuellt av få till en förändring i beslut som inte gav den utlovade ersättningen, den som istället blev en rejäl kränkning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *