Vad händer nu med upprättelsen?

Den sista juni avslutade Ersättningsnämnden sitt arbete. 46 procent av de sökande fick ersättning, medan 54 procent fick avslag. Vad händer nu?

Vårt krav på upprättelse står kvar.

Samhällets Styvbarn har från starten 2004 krävt upprättelse för de som vanvårdades i fosterhem och på barnhem. Vi krävde att upprättelsen skulle bestå av tre delar:

  • En ursäkt från samhället.
  • En ekonomisk ersättning.
  • Åtgärder för att förhindra ny vanvård.

Dessa krav fanns också med i den statliga Upprättelseutredningen, som blev klar i februari 2011.

I november 2011 framfördes samhällets ursäkt i Stockholms stadshus. Vanvårdade kunde söka ersättning hos Ersättningsnämnden under 2013 och 2014. Åtgärder för att förhindra vanvård har kommit i lagstiftning, men mycket återstår på den fronten.

* * *

Många som sökt ersättning har fått avslag. Av 5000 sökande har cirka 54 procent fått avslag. Att så många fått avslag beror på de villkor för ersättning som finns i Ersättningslagen. Ersättning kunde fås för övergrepp eller försummelser om vissa villkor var uppfyllda:

  • Den sökande ska ha varit omhändertagen för samhällsvård enligt barnavårdslagarna
  • Övergrepp eller försummelser ska ha skett mellan 1920 och 1980
  • Övergrepp eller försummelser ska ha skett i samband med samhällsvården
  • Övergrepp eller försummelser ska ha varit av allvarlig art

Alla dessa villkor ska ha varit uppfyllda för att Ersättningsnämnden skulle kunna ge ersättning. Om ett av dessa villkor inte varit uppfyllda, så kunde nämnden inte ge ersättning.

I andra länder har det inte varit så, t.ex. i Irland och Norge. I dessa länder har man kunnat få ersättning för all vanvård, inte bara för vanvård ”av allvarlig art”. Ersättningsbeloppen har varit graderade, en del har fått mindre, andra mer, beroende på vilken vanvård de varit utsatta för. För att se på Norge, så har ca 90 procent av de sökande där fått ersättning av olika storlek.

Att man i Sverige valde att bara ha ett ersättningsbelopp, medförde att ersättningen bara skulle gå till vanvård ”av allvarlig art”. Många blev därför utan ersättning. Med en graderad ersättning skulle många fler ha kunnat få ersättning.

* * *

Vi kan självfallet inte överge dem som fått avslag. Vi måste försöka få politikerna att ändra det som blivit fel och orättvist. Vad kan då göras?

Det går inte att kämpa för att alla sökande ska få det högsta beloppet. Det riskerar att bara bli en markering, men utan positivt resultat för dem som fått avslag. Det är lika meningslöst att kräva att Ersättningsnämndens arbete görs om, eftersom politikerna aldrig kommer att gå med på det.

Men domstolarna då? Kan man inte stämma staten, eller gå till Europadomstolen? Jo, det går att stämma staten, eller försöka gå till Europadomstolen. Men det kostar mycket pengar, utan att ge ett positivt resultat. Domstolarna kommer bara att avfärda sådana stämningar. Det vore därför rättshaveri att gå till domstolarna. De enda som tjänar på det är några advokater.

Den framkomliga vägen är att presentera ett förslag för politikerna som de kan gå med på. Ett förslag som leder till ett avslut.

Samhällets Styvbarn har framfört ett sådant förslag. Förslaget innebär att en graderad ersättning skapas i efterhand.

Förslaget är i korthet detta: Alla de som varit vanvårdade, men fått avslag av ersättningsnämnden för att vanvården inte varit ”av allvarlig art” tillerkänns ett belopp som är lägre än 250.000 kronor. Det säger sig självt att det inte får vara oskäligt lägre.

På så sätt skapas i efterhand det som borde funnits från början: En graderad ersättning. Det blir en graderad ersättning i två nivåer, men det är bättre än bara en nivå som ställer de flesta utan ersättning.

Samhällets Styvbarn har framfört detta förslag vid flera tillfällen. Senast när Per Asp träffade barnminister Åsa Regnér i Aktuellt.

* * *

De som vanvårdades efter 1980 fick ingen möjlighet att söka ersättning. De kan inte heller gå till domstol, eftersom övergreppen och försummelserna är preskriberade.

Att de efter 1980 uteslöts från möjlighet till ersättning är kränkande. Regeringen måste ta sitt ansvar och ge dem möjlighet till ersättning.

Men de efter 1980 ska inte behöva utsättas för sådana avslag som de före 1980. För oss är det självklart att de måste få en graderad ersättning.

2016-08-27

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *