Ersättningsprocessen i siffror 4

(Fortsättning.)

Hur vanligt är det att ha sökt ersättning?

I början av denna genomgång visade jag att det är cirka en promille av befolkningen över 40 år som sökt ersättning (1 promille är 0,1 procent, eller 1 av 1000). Men det finns skillnader mellan olika delar av landet. I diagrammet här nedan har antalet beslut per län den sista januari ställts i relation till folkmängden över 40 år i respektive län. Eftersom det då fanns ytterligare 2000 ansökningar att behandla, så har de fördelats på alla län för att också få en prognos för slutresultatet.

diagram_11_20150622

I denna beräkning utmärker sig Gotland. Sett till Sveriges befolkning över 40 år, så har 0,06 procent fått en ansökan behandlad hos Ersättningsnämnden fram till 31 januari. På Gotland är det 0,11 procent. Procentuellt sett är det alltså nästan dubbelt så vanligt att någon på Gotland sökt ersättning.

Att Gotland har fler ansökningar i förhållande till befolkningen, beror säkerligen på att länet i förhållande till barnantalet haft en större andel fosterbarn än andra län i landet. Detta betyder inte att barnen i större grad omhändertogs på Gotland; snarare var det vanligt att andra städer och kommuner placerade barn på Gotland.

Störst andel barn omhändertagna för samhällsvård 1958 hade Stockholm, Göteborg och Malmö, samtidigt som dessa städer hade minsta andelen fosterbarn i landet. Dessa barn placerades vanligen i andra landsändar, ibland långt från dessa städer.

Statistik för 1958 uppger att 1,46 procent av alla barn under sexton år i Sverige då var fosterbarn. På Gotland var motsvarade siffra 2,74 procent, den högsta siffran i landet. Statistiken är inte helt tillförlitlig, men visar ändå hur vanligare det var på Gotland. (SCB. Samhällets barnavård 1958.)

Att nästan två tredjedelar (64%) av de som sökt ersättning från Gotland också fått ersättning visar kanske även att fosterbarnen på Gotland hade det hårdare än fosterbarn i övriga landet.

Lägst andel sökande i förhållande till befolkningen har Norrbottens län. Det betyder inte att andelen omhändertagna barn varit lägre i Norrbottens län. Orsaken kan istället vara att benägenheten att söka ersättning varit lägre i Norrbottens län. Det kan också vara så att fosterbarn i Norrbottens län i större utsträckning flyttat söderut, till Umeå eller ännu längre söderut.

(Detta var sista artikeln i serien.)

* * *

2015-06-22

Benny Jacobsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *